Kära dagbok

Jag blir så less på denna världen.Som befolkas av människor som hellre skuldbelägger andra, än rannsakar sig själva.Och jag hatar mig själv som lite halvt och halvt faktiskt tror att jag bär skulden till det här, när jag i själva verket vet så väl att det inte är så.

En kompis och jag satt och pratade.Bara för några dagar sedan berättade han att han blivit tillsammans med en tjej men nu sa han att hon rest bort och att han därför ansåg att relationen var så gott som över.Tjejen skulle vara borta ett år. Jag fattade aldrig om det snarare var så att relationen varit lite halvseriös redan innan, eller om det faktiskt var ett beslut dom kommit till gemensamt, att lägga saker och ting på is, eller om allt var fullkomligt outtalat. Helt tydligt av sättet han berättade det på var iaf att han tyckte det var mycket begärt av honom att inte få vara med några andra medan hon var bortrest, då han ju redan visste sa han, att hon minsann säkert skulle vara med andra.

Hans kompis tjej i sin tur, skulle också resa bort,och vara borta ungefär en månad, varpå min kompis sa att kompisen var så gott som ute på marknaden.En månad borta och människor litar alltså inte på att deras partner kommer vara trogna???Jag sa givetvis ifrån, det är tragiskt hur lite tilltro människor tycks ha till kärleken. Men jag sa också att om han nu tror att hon kommer gå bakom ryggen på honom väl bortrest så kanske det ändå inte kan hålla, för personligen skulle jag nog dumpa en person som inte litar på mig illa kvickt, och skulle det visa sig att han hade rätt i att inte lita på så skulle ju relationen rätt snart dö på grund av det. Detta berättar alltså min kompis för mig. Varken mer eller mindre.

När så igår kväll träffar på hans kompis ute med en tjej och vi raskt kommer in i en diksussion om han lever upp till bilden av hur en man ska bete sig hasplar jag ur mig att han väl nog gör det eftersom han ju inte tror att hans tjej som kommer vara bortrest en månad kommer vara trogen.Vilket följs av en pinsam tystnad när jag inser att tjejen som hela tiden stått bredvid är den tjejen.

Senare får jag höra att jag är både det ena och det andra av den här killen.Men jag orkar fan inte bry mig.Varför skulle jag göra det? Är han så jävla korkad att han inte vågar lita på henne, varför göra det till mitt problem???Jag vill gärna flika in att jag trodde tjejen han var med var en rebound så jag kunde lika gärna ha råkat komma med en kommentar av det slaget, så det känns som skadan hade skett oavsett.

Jag tycker uppriktigt synd om den här tjejen.Och jag gjorde inte misstaget att försöka förklara vad jag menade, det känns inte som att det är jag som ska göra det. Men å andra sidan, och jag vet att folk kommer hata mig för att jag säger, så kanske jag bara gjorde henne en tjänst. Ledsen att behöva säga det men så är det. Kanske hon inte tyckte nu, och inte heller igår då hon tafatt låtsades som ingenting och låtsades som det regnade fullkomligt. Och kanske aldrig kommer göra.

Men varför jag ska ta på mig skulden över något jag sagt, som en människa själv har konstaterat, det förstår jag inte? Jag förstår det inte.