Gråt

Jag grät som en liten barnunge när jag såg sista avsnittet av Klass 9 a igår. Och jag var förmodligen inte den enda. Emellanåt försöker jag av rent trots låta bli, bara för att jag inte vill att skaparen bakom ska ha vunnit en seger, för att genom den förutsägbarhet som kommer med den här typen av dramaturgi, ha lyckats. Men sen inser jag också hur dumt det är och sitta där och hålla gråten inne och gör en grej av att verkligen bli blödig och gråta uuuuuuuuuuuuuuuuuut.