Med exempel på människor som fallit offer för omständigheterna illustrerar Michael Moore i sin senaste film Usa:s sjuka sjukvårdspolitik.En sjukvårdspolitik som sorgligt sällan gör sig påmind i de otaliga sjukhusserier som visas på tv.

Som underhållning kan jag verkligen uppskatta den, även om första timmen är väl seg, och ger mer av det dokumentära än filmen i övrigt. Få andra gör idag humor av politik som Moore. Men det som kanske provocerar de flesta är hur han låter detta förvanldas till fånigt effektsökeri, allt i jakt på ett skratt. För tidvis kommer han helt ifrån filmens tema och verkar ha som motto att med upprepningens mantra få sina landsmän att förstå hur mycket bättre välrden utanför landets gränser är. Vilket är lika mycket propaganda som något annat, men dock något Moore försökt kamofluera som en kul komedi.