Under julen, då jag för några dagar befann mig i skogstv:ns förlovade land och alltså bara hade ettan och tvåan som på stenåldern, så missade jag en av mina absoluta favoritfilmer Bugsy Malone.Jag såg den kanske en gång för många när jag gick högstadiet,så till den grad att jag till och med höll ett föredrag den på svenskan. Jag hade den inspelad på vhs och var upp över öronen förälskad i Scott Baio. Men att jag inte såg den igen nu i jul betyder ju också att jag kan fortsätta leva i villfarelsen om att det är en genuint bra och välgjord film, att kort sagt fortsätta leva som om jag fortfarande vore 14.