Seriöst. När man häller ut en kaffe i handfatet på toaletten och sedan inte spolar bort resterna av den där sorgliga slatten, hur tänker man då? Ser man inte att den där äckliga bruna hinnan påminner om spya, eller ännu värre, diarré? Eller är det jag som har otur, som alltid måste bevittna ett brunt handfat, och som också lyckas med konststycket att alltid besöka toan efter dessa vardagssadister?

Att sluta vara en så surfitta som ständigt klagar och gnäller på allt och alla är för övrigt ett av mina nyårslöften.Jag ska bli lite mer slacker. Det var därför som jag, när samtliga soppåsar i korridorköket var knökfulla med sedvanligt gojs, inte satte upp någon lapp utan istället ägnade några minuter åt att djupandas för att klara av att inte koka över.

Ett annat nyårslöfte är att sluta läsa skvaller, och då i synnerhet Perez Hilton. Att den där rosahåriga tjockisen är beroendeframkallande är väl antagligen ingen nyhet. Men att jag blivit så skvallerskadad hade jag aldrig kunnat gissa. Detta insåg jag för länge sen men avgiftningen började först förra måndagen och jag har lyckats hålla mig från hemsidan. Iofs så rewriter Aftonbladet så gott som allt av värde från sidan, så läser jag den kan jag ju fortsätta gotta mig i folks olycka, men jag försöker verkligen låta bli. Pappa, du borde vara stolt över mig!

Bara för ge intryck av att vara ännu mer pretantiös kan jag meddela att jag också lovat mig själv att lyssna på P1 två timmar om dagen.I nuläget ligger jag minus rätt rejält men har ändå lyckats förvånansvärt bra.Hoppas lyssna mig i kapp någon gång inom den närmaste framtiden, och med tanke på att det börjar en massa nya program som verkar väldigt lovande så ser det ljust ut.