Det som inte dödar härdar

De senaste veckorna har jag av misstag, genom idogt zappande i brist på något vettigt att se, hamnat framför Mtv Scarred. Det är fruktansvärt program som jag med skräckblandad förtjusning ändå tittat på, men med en kudde inom armlängds avstånd redo att när olyckan är framme byta kanal. För som namnet kanske skvallrar om handlar det om just olyckor.I korta drag handlar det om killar som ramlar och slår sig. I den lite längre versionen kan man väl säga att olycksförloppet på ett väldigt demonstrativt sätt upprepas gång på gång, och då i synnerhet den sekvens där ben går av, blodvite uppstår och den våghalsige i fråga ger upp ett minst sagt smärtsamt skri. Det är kort sagt förfärligt. Förfärligt fängslande. Nästintill motbjudande men ändå så sjukt lockande. Det värsta är ändå att ljudet förstärkts. Vad som säkert inte ens hörs lite lite grann på orignalupptagningarna av dessa trix gone wrong blir i Mtv Scarred väldigt mycket mer audiovisuella. Det knäpps och knakas som om människan i bild vore benskör. Detta ackompanjeras av att den unga skatearen/cyklisten/rullskridskoåkaren berättar exakt vad det tänkta tricket skulle bli och var det gick fel. Och så lite bilder på hur ambulansen åker iväg. Att kompisen som håller i kameran fortsätter filma istället för att gå fram och höra hur det står till är väl oftast det mest upprörande av allt. Det och att programmet finns överhuvudtaget.