I tisdags såg jag filmen The Jane Austen book club, som bygger på boken med samma titel. Jag har inte ens hört talas om boken och hade följdaktligen inga som helst förväntningar på filmen alls. Till en början kände jag att den kanske var lite för Hollywoodsk för mitt tycke men den känsla som filmen är gjord med påminner snarare om smarta, och samtidigt publikfriande engelska komedier, och det gjorde mig väldigt glatt överraskad. Att jag blev avog berodde nog snarare på att så väl VemdömerAmyAmy var med, samt den där ragatan från Boston Public som blev kär i vicerektorn, och den där jobbiga blondinen från Lost. Men att just de tre spelar roller som är så väldigt mycket enklare att tycka om, gjorde att jag också fick en nyvunnen respekt för dem som skådisar. I andra roller kan man se Maria Bello, som jag tyckte var mycket bra i The Cooler, och som är en av de hundratals som fått spela en kort period i Cityakuten, samt Jimmy Smits från Vita huset och På spaning i New York. Ja, kort sagt en herrans massa tv-skådisar. Och hon som spelar förstasekreteraren i Djävulen bär Prada. The list goes on.
Filmen påminner kanske lite väl mycket om Love actually, men inte på ett sätt som egentligen retar mig, snarare som en ren parantes, och på ett nästan oundvikligt sätt. Den är mysig, charmig och väldigt fin, även om den så klart i vissa passager inte kan undvika vissa klassiska fällor. Slutscenen hör till en av dem, och något jag innerligt önskar att jag blivit beskonad från.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar