Rara Ritorno

Ritorno är nog ett av de i särklass mysigaste caférna i hela Vasastan. Det är charmigt på ett mycket sunkigt vis som gör att det blir hemtrevligt. Och det är väl egentligen inte ett café utan försöker krampartat hålla fast vid att bestå som konditori, även om vissa nymodigheter lyckats leta sig in i menyn.

Något som dock konstrasterar mot det där mormorsmysiga med konditoriets ambitioner är namnen på de olika bullverken som ligger bakom glasmontern. En sån, den där eller en likadan vittnar i alla fall i mina ögon om den trötthet som ibland drabbar serviceslavar, men istället för att ta ut det på latmaskar till kunder förvandlar man det till en ironisk blinkning som snarare får dessa trötta kunder att förstå det absurda i att ställa orimliga krav på serviceslavars förmåga att läsa tankar. Och så muntrar ett sådant här tilltag upp vardagen för en gammal serviceslav som mig, när världen i övrigt är så grå och trist.

Gossip Girl

Igår såg jag så klart första avsnittet av Gossip Girl. Jag har sett fram emot det här i vad som känns som evigheter, jag vågar nämligen inte ladda hem serier. Inte så mycket av rädsla för att åka fast som av rädsla för att min dator ska dö, vilket den hållt på att göra nu senaste månaderna.

Gossip Girl var hur som haver helt underbart! När jag hörde att det var mannen bakom OC som låg bakom blev jag lite irriterad för det finns nog ingen annan serie som jag retar mig lika mycket på. Och redan efter första avsnittet så kan jag inte låta bli att misströsta en aning och redan börja förbereda mig på det värsta. Typ att serien kommer gå helt och hållet i OC:s fotspår och blir supertråkig.

Det finns dock en del som talar emot just detta och det är det som gör mig så glad. Till att börja med bygger serien ju faktiskt på en radda böcker. Alltså kan snubben inte dra iväg på helt egna äventyr. Dessutom är serien så väldigt mycket snyggare än OC. Där OC känns så tråkigt kulissigt, en av anledningarna till att jag hatar den så, är Gossip Girl sååå snygg! Miljöerna känns hisnande och spännande, karaktärerna trovärdiga och kläderna avundsvärda.

Att man så fort ändå ska välja sida för Dan och Serena är ju vad som gör mig allra oroligast. Det är där, i Serenas val mellan Dan och vad han nu hette, som serien börjar likna OC alldeles för mycket. Där och i dubbelspelet från beräknande föräldrar, inte helt olika den så hatade Julie Cooper till sin natur. Men ändå, jag får sympati till och med för den arma Blair Waldorf, bara för att hennes mor visar sig vara en större subba än hon själv, och förmodligen också anledningen till att hon själv sakta men säkert håller på att förvandlas till en.

Det som inte dödar härdar

De senaste veckorna har jag av misstag, genom idogt zappande i brist på något vettigt att se, hamnat framför Mtv Scarred. Det är fruktansvärt program som jag med skräckblandad förtjusning ändå tittat på, men med en kudde inom armlängds avstånd redo att när olyckan är framme byta kanal. För som namnet kanske skvallrar om handlar det om just olyckor.I korta drag handlar det om killar som ramlar och slår sig. I den lite längre versionen kan man väl säga att olycksförloppet på ett väldigt demonstrativt sätt upprepas gång på gång, och då i synnerhet den sekvens där ben går av, blodvite uppstår och den våghalsige i fråga ger upp ett minst sagt smärtsamt skri. Det är kort sagt förfärligt. Förfärligt fängslande. Nästintill motbjudande men ändå så sjukt lockande. Det värsta är ändå att ljudet förstärkts. Vad som säkert inte ens hörs lite lite grann på orignalupptagningarna av dessa trix gone wrong blir i Mtv Scarred väldigt mycket mer audiovisuella. Det knäpps och knakas som om människan i bild vore benskör. Detta ackompanjeras av att den unga skatearen/cyklisten/rullskridskoåkaren berättar exakt vad det tänkta tricket skulle bli och var det gick fel. Och så lite bilder på hur ambulansen åker iväg. Att kompisen som håller i kameran fortsätter filma istället för att gå fram och höra hur det står till är väl oftast det mest upprörande av allt. Det och att programmet finns överhuvudtaget.

Martina Haag har ju precis fått sitt fjärde barn, en dotter som ska heta Diana. Man skulle ju tro att man är rätt trött och kanske vill ta det lugnt så här i början. Att bjuda hem folk vore i mitt eget fall inte att tänka på.Men att läsa om hur Martinas hem förvandlats till inspelningsplats för Sverige pussas och kramas är ju bara så bedårande. Bara en optimist kan se det positiva att som nyförlöst få hembesök på detta sätt.Väldigt gulligt och mycket inspirerande.

Annonsen är alltså autentisk! I shit you not. Ni läste helt rätt. Hus och mus hållerska. Men vad jag inte förstår är hur människan resonerar. Är det en flata som söker en tjej som ska hålla reda på hennes mus åt henne, eller en man som söker en kvinna som själv håller en mus?

Intressant fenomen. Inläggen sprängs alltså i ugnen. Dessa måste opereras ut innan man bränner liket.Men hur kul kan det vara att fråga närmast sörjande om den avlidne råkar vara plastikopererad? Då det kanske inte ens är säkert att denna vet om den avlidne är det eller inte?

I julas köpte jag ett par byxor på landsorten som var nedsatt från 300 till 149. Där och då tyckte jag att jag gjorde värsta klippet, men säg den lycka som varar för evigt. I storstade kostade dessa 80 kr. I någon vecka gick jag och var bitter som få men denna bitterhet har lagt sig nu. För idag lärde jag mig att det jämnar ut sig i längden. Kanske inte känns så till en början men idag hittade jag ett par byxor för 129 som kostat 199 och som i en annan affär kostade 149. Hade samma sak hänt nu hade jag om möjligt blivit ännu bittrare men som av en guds försyn så blev jag förskonad från en sådan katastrof.Och lärde mig att det jämnar ut sig i längden.

Dagens mest läsvärda.

Det finns en reklam i tunnelbanan just nu som i stort går ut på att det finns någon ny vadd som stoppar näsblod. Har den hårda marknadsföringen något att göra med den ökade rapporteringen om ungdomsvåldet? Det kan man verkligen fråga sig.

I julas fick jag ett presentkort av min brorsa på Bokia.Jag gick dit och handlade pocketböcker för nästan hela slanten, men det blev kvar runt 100 kr och dessa fick jag på ett tillgodokvitto. I veckan började jag nojja något fruktansvärt över att jag råkat slänga detta kvitto när jag rensade ur plånboken förra veckan. Jag nojjade så till den milda grad att jag gick igenom två påsar av pappersinsamling, men hittade inte kvittot någonstan. Det fick mig osökt att tänka på den där scenen i Parenthood( som jag för övrigt tycker är en mycket bra film) där Steve Martin tvingas leta igenom restaurangsopor i jakt på äldsta sonens tandställning. Något han gör med viss skepsis, och då får en förmaning av sin fru, spelad Mary Steenburgen,av slaget " If u loose something worth 300 dollars u look for it". Bedrövad över att ha mist 100 kronor böcker har jag försökt skaka av mig själv hela nesligheten med att det verkligen inte är hela världen, men då hör jag bara den där rösten i mitt huvud, om man mist något så letar man efter det. När jag nu vänt upp och ner på hela min lägenhet i jakt på det här kvittot kan jag ju inte göra annat än försöka intala mig själv att det verkligen inte är hela världen. Men så hittade jag det ju idag, väl gömt i plånbokens bakre regioner bakom ett av de iljoner kort jag har! Snacka om ett litet mirakel!!!

Dagens tips

Missa inte Elephant ikväll.Den är tokgrym! Lågmäld och fullkomligt odramatisk men ändå så fänglsande.Det finns en ständigt närvarande spänning som med varje minut byggs upp. Klockan 22,35 på Svt !

Visst. Det är supersynd om den här killen. Å ena sidan kär i sin fru, å andra sidan kan han inte hålla snorren i styr. Men om det inte var för att han gick här och hade såna kval skulle vi andra aldrig få njuta av sånger som den här. Inget ont som inte för något gott med sig som det brukar heta. För övrig är jag övertygad om att det säkert funnits en väldigt påkostad video till den här låten om det hade varit Bobby Valentinos. Hur länge det lär dröja tills det dyker upp någon återstår att se, tills dess får man helt enkelt hålla till godo med ett sånt där töntkollage som mellanstadiebarn och utvecklingsstörda sysselsätter sig med att sätta ihop dagarna i ända.

Jag hoppas att jag inte syns för mycket i bild i Tv-stjärnan. Jag ångrar inte att jag sökte, men hade ju så klart hoppats på att gå vidare, så när jag inte gjorde det vill jag så klart ha det helt ogjort. Plus att kameran lägger på 100 kilo.Så om ni ser en elefant i svart hängselklänning med grå strumpbyxor, byt kanal, there is nothing more to see.

Jag är djupt nere i ett träsk ingen hade kunnat förutse att jag skulle hamna i. Men där Perez Hilton åkte ut på sin bleka stjärt, ersatte jag honom med Eniros flygfoton och utsiktsbilder.Detta är vad jag nu istället sysselsätter mig med för Perez Hilton. Jag försöker förstå vad med detta som om möjligt kan vara så fängslande men det är fan omöjligt. Jag har utforskat allt norr om stan,men vad det lider kommer jag snart ha helkoll på hela Stockholm ur ett fågelperspektiv.

En annan helt sjuk sak jag också bara gör på jobbet är något jag valt att kalla växelbingo. Jag kollar om jag lyckas pricka in alla lika siffertal, alltså 11, 22, 33 och så vidare upp till 99.Hände inte igår och kommer nog inte hända idag heller. Låt detta vara en inblick i exakt hur galen jag är.

Efter att ha läst en mycket intressant intervju med Julian Schnabel, och efter det Johan Cronemans vittnesmål, var mina förväntningar på Fjärilen i Glaskupan skyhöga. Så här i efterhand kan man väl tillstå att de infriats, men inte på det sätt som jag föreställt mig.

Fjärilen i Glaskupan är en väldigt sorglig, och samtidigt väldigt vacker film. Den påminner en om hur skört livet är utan att för den skull bli banal. Samtidigt är den rolig, cynisk och svart, som åskådare är det som om man stigit på en emotionell bergochdalbana som i ena stunden får en att gråta långa floder av tårar, bara för att i nästa skratta så befriat.

För mig är Fjärilen i Glaskupan en film jag önskar jag alltid kunde bära med mig då den på ett pretantiöst sätt bjuder på livsvisdomar av det mest självklara slag, som man allt som oftast har en tendens att glömma bort, men som man borde ta sig tid att påminna sig själv om.

Inte nog med att man helst bara ville slå sönder något när man ser Abbys förfall. På det så kastar dom in ännu en aptråkig skådis, som dessutom spelar en sjukt tråkig karaktär. Inte för att jag ogillar honom lika mycket som jag avskyr Jennifer Garner och Keira Knightly. Jag bara tycker att han saknar personlighet, karisma, utstrålning, ja det där som är så jäkla nödvändigt för att bli en lyckad skådis. Han har varit med i Sunset Beach för bövelen, borde inte det vara varning nog? Bara därför väljer jag att illustrera det här inlägget med den fjantigaste bilden på honom jag kunde hitta. Och nej, han är inte naken.Jag tackar någon barmhärtig manusförfattare som avstod från att också kasta in att Kovac, som skulle kommit vandrande på flygplatsen där Abby sitter helt bedrövad och självmordsbenägen. Då hade jag fan slutat titta.

Och vinnaren är....

Bästa film:
Darling. Producent: Fredrik Heinig.
Du levande. Producent: Pernilla Sandström.
Leo. Producent: Anna Anthony.

Darling är väl given.Har inte sett de andra två så jag vet inte om Darling förtjänar den.

Bästa regi
Roy Andersson för Du levande.
Josef Fares för Leo.
Johan Kling för Darling.

Kanske händer att Roy får bara för lång och trogen tjänst.

Bästa kvinnliga huvudroll
Julia Högberg för rollen som Gertrud i Den nya människan.
Sofia Ledarp för rollen som Lena i Den man älskar.
Michelle Meadows för rollen som Eva i Darling.

Har förstått av förhandssnacket att Sofia Ledarp är sjukt bra i Den man älskar. Men den verkar så deprimerande att jag inte velat se den. Så fort den når Solna Bibliotek, dvs när den vunnit ett pris eller två, så ska jag se den.

Bästa manliga huvudroll
Jonas Karlsson för rollen som Hannes i Den man älskar.
Michael Segerström för rollen som Bernhard i Darling.
Leonard Terfelt för rollen som Leo i Leo.

Segerström är grym och tycker han förtjänar den. Om juryn tycker det återstår att se.


Bästa kvinnliga biroll
Bibi Andersson för rollen som moder Rikissa i Arn: Tempelriddaren.
Maria Lundqvist för rollen som Solbritt i Den nya människan.
Gunilla Nyroos för rollen som Jill i Nina Frisk.

Bibi är den enda i Arn som kommer undan med hedern i behåll och bara för det förtjänar hon en handfull priser. Maria Lundwvist spelar ju precis samma roll hon alltid gör, efter ett par filmer är hennes rollgestaltningar inte längre någon utmaning. Så snälla låt Bibbi få denna!


Bästa manliga biroll
Hassan Brijany för rollen som Halims pappa i Ett öga rött.
Dan Ekborg för rollen som Ulf Enecke i Se upp för dårarna.
Nicolaj Schröder för sin roll i Hata Göteborg.

Det blir garanterat Nicolaj Schröder, hur ogärna jag än vill erkänna det. I sitt tacktal hälsar han till Monika. Hej hej hej Monika.

Bästa manuskript
Roy Andersson för manuskriptet till Du levande.
Johan Kling för manuskriptet till Darling.
Kjell Sundstedt för manuskriptet till Den nya människan.

Blir väl Darling här också. Inte fan ska det vara Den nya människan, det manuset var väl sådär.


Bästa utländska film
4 månader, 3 veckor och 2 dagar/4 luni, 3 sptmâni _i 2 zile. Regi: Cristian Mungiu
This is England. Regi: Shane Meadows.
Vid himlens utkant/Auf der anderen Seite. Regi: Fatih Akin

Har bara sett This is England men tror att 4 mån tar det.Det ska till att vara ett fruktansvärt gripande och deprimerande drama för att ta hem det här.

För övrigt blir det garnaterat så väl skandaler som chocker,alltid lika svårt att förutse vilka. Men att Kyle gör ett lika formidabelt jobb som förra året är skrivet i sten.

Ikväll missar jag upplösningen av Stjärnorna på slottet, samt också Party Animals, såväl på ordinarie tid som repriseringen. Blä.

Om Uppdrag Granskning

Jag har ältat senaste Uppdrag Granskning för mig själv lite fram och tillbaka, vädrat mina åsikter lite här och där på webben, men inte blivit fan så mycket klokare. Till att börja med är organiserad brottslighet ett väldigt vanskligt ämne att ta sig an. Endera tenderar man att bli väldigt abstrakt och prata siffor, oavsett om det gäller fängelsedomar, straff eller antal rån och brott. Eller så vandrar man iväg i någon slags emotionell gegga där tittaren inte alls får grepp om vad det är man försöker förmedla. Och det är väl just det som är problemet med Uppdrag Granskning. Förarbetet, försöket att kartlägga Denho Acars liv är ett genuint gjort grävjobb. Och man förmedlar detta på ett väldigt bra och effektivt sätt, som verkligen får mig som tittare att tycka genuint synd om honom. Men när man sedan ska ge honom möjlighet att själv förklara hur han resonerar kring sin person, sin organisation, då faller det hela så platt, då i synnerhet med frågor som " Är det kul att leda en kriminell organisation?". Vilken ledare som helst skulle bli ställd av en sådan fråga därför att den vittnar om en bristande insikt i vad man som ledare för en samling som OG emellan ställs inför. Jag frågar mig var man bytt läge, var gick man från förståelse till förudmjukelse? Försöker man förråa intrycket av Acar genom att få honom att erkänna att det är superkul att hota folk? Tror man på största allvar att han ska svara att han njuter varje sekund han ser skräcken i folks ögon? Det är verkligen synd att programmet faller så, och faller så hårt, när det är så bra i övrigt. Om man undantar den där dråpliga intervjun med en fjortonåring som förmodligen inte inser vidden av vad han pratar om, när han förklarar att han ser upp till Acar. Även där tycker jag mig snarare se uttryck för Josefssons människoförakt, snarare än insikt om hur hopplös den här killen tycker att framtiden ter sig.

Så Age of löv Mark valde alltså Amanda, en tjej med ett enormt mindrevärdeskomplex som var svartsjuk som få andra i serien, och dessutom lyckades kollra bort honom så till den milda grad att han skickade hem en av gamlingarna. Sett till alternativen förstår jag honom delvis, där fanns en 21-åring som blev apkalas när dom var ute och campade,och en ack så snygg, men så klart 18 år äldre kvinna. Men ändå. Det måste ju ha brunnit i hjärnan på honom fullkomligt om han på fullt allvar trodde att det skulle hålla. Därmed inte sagt att det skulle ha hållit längre med någon av de andra två, men jag är iaf beredd att satsa på att om han valt tanten säkert iaf hade gett det ett försök.

Sett i veckan: The Jane Austen Book Club

I tisdags såg jag filmen The Jane Austen book club, som bygger på boken med samma titel. Jag har inte ens hört talas om boken och hade följdaktligen inga som helst förväntningar på filmen alls. Till en början kände jag att den kanske var lite för Hollywoodsk för mitt tycke men den känsla som filmen är gjord med påminner snarare om smarta, och samtidigt publikfriande engelska komedier, och det gjorde mig väldigt glatt överraskad. Att jag blev avog berodde nog snarare på att så väl VemdömerAmyAmy var med, samt den där ragatan från Boston Public som blev kär i vicerektorn, och den där jobbiga blondinen från Lost. Men att just de tre spelar roller som är så väldigt mycket enklare att tycka om, gjorde att jag också fick en nyvunnen respekt för dem som skådisar. I andra roller kan man se Maria Bello, som jag tyckte var mycket bra i The Cooler, och som är en av de hundratals som fått spela en kort period i Cityakuten, samt Jimmy Smits från Vita huset och På spaning i New York. Ja, kort sagt en herrans massa tv-skådisar. Och hon som spelar förstasekreteraren i Djävulen bär Prada. The list goes on.

Filmen påminner kanske lite väl mycket om Love actually, men inte på ett sätt som egentligen retar mig, snarare som en ren parantes, och på ett nästan oundvikligt sätt. Den är mysig, charmig och väldigt fin, även om den så klart i vissa passager inte kan undvika vissa klassiska fällor. Slutscenen hör till en av dem, och något jag innerligt önskar att jag blivit beskonad från.

Jag missar första halvtimmen av Barbershop 2 som börjar på trean kl sju.Jäla skit!

Jag fångades på bild i helgen när jag var ute och firade min födelsedag. Inte bara en utan två gånger. Och när jag nu sett resultatet av dessa bilder har jag svurit att aldrig mer köpa ett grått plagg i hela mitt liv. Eller att i alla fall se till att jag om mot förmodan någonsin bär ett grått plagg igen se till att detta inte blir dokumenterat.I den urbana djungeln som är Stockholms nattliv bär alla redan svart, vitt eller grått.Kombinationen med taskigt ljus, dvs det halvmörker som råder, gör att jag ser ut precis som den tråkfinne jag egentligen är. På vintern har vi finnar en tendens att vända upp och ner på naturens lagar och blekna i samma takt som vi, om vi nu överhuvudtaget blir det , blir bruna.

Mycket intressant, och lite småprovocerande artikel. En artikel som om jag inte tagit en latte på Waynes och därmed fått DN på köpet förmodligen aldrig hade läst. Och då inte kunnat uppröras över. För visst är det upprörande att friskolorna, som säger sig vara så jävla mycket bättre än kommunala skolor, inte kan kosta på sig riktiga skolbibliotek då alla ju vet att det skrivna ordet är en förutsättning för en vettig utbildning. Alla mina tankar på att sätta mina egna, kommande barn i friskola är mer eller mindre bortblåsta.

Note so self

Hyr Me you and everyone we know. Skam går fan på torra land då jag inte hunnit se den. Tycker mitt prettojag.

Ikväll missar jag premiären av Mad men. Som för övrigt krockar med Californication, som jag också missar. Och så missar jag sista avsnittet av Age of löv. Kan någon snälla se på Age of löv och komma med en djuplodande analys?Ersättning utgår ej.

Utan miljömedvetenhet stannar Sverige

Kanske var inte Arn så dålig nu när jag tänker efter.Kanske var det den gräsliga reklamen innan filmen som fick mig på dåligt humör. För gräslig var den. Förutom en osedvanligt dålig trailer för Colin Nutleys nya film, där Helena Bergström föga förvånande spelar huvudrollen, blev jag tvungen att beskåda ett tragiskt pekoral av sällan skådat slag. Och med tvungen menar jag just det.Jag satt instängd på mitten av raden, omringad av andra julstinna hemvändare.

Så till reklamen som var helt fruktansvärd. Helveteksapet börjar med att person efter person står med hus, villa och skog i bakgrunden och med allvarlig stämma erkänner att de är beroende. Som publik undrar man så klart till en början nyfiket vad det kan vara som är beroendeframkallande, så till den milda grad att de som är slavar under denna last stolt berättar om det.Alltså kan det inte vara sex,mat eller droger. Personerna ser ju så helylle ut att man så klart inte kan annat än känna med dem. Tills det hela avslutas med att det hör och häpna, är bilen som dom är beroende av, detta med den klatschiga slutrepliken " Utan bilen stannar Sverige", med en önskan om att sänka bensinskatten.

Jag har gått och retat mig på denna äckliga progandarulle i veckor nu. Ni är ju så jävliga fjantiga.Det är fan inte synd om er. Det är ett behov ni själva skapat.Visst att ni säkert väljer att bo i världens utkant för att ni gjort så i alla tider, men ni måste väl ändå inse att livet i största allmänhet handlar om att göra vissa uppoffringar. Jag tycker inte ett dugg synd om er. Jag tycker ni ska ta några minuter och tänka över er situation.Fortsätta gärna köra bil precis så mycket som ni gör, men kom fan inte och anklaga oss för att bensinskatten höjs, den höjs för att det kommer gott med en höjning, inte för att vi vill att Sverige ska stanna, som ni tycks tro.Give me a fucking break. Och ja, mitt inlägg är jäkligt onyanserat men jag är så jävla trött på att alla pratar om klimathotet och vill bli miljövänner, men vägrar ställa det i relation till sitt eget liv och inse att det kanske innebär ett liv lite fattigare på konsumtion, men desto rikare på just liv. Det är dom små grejerna ni måste ge upp, sluta prata om att inte flyga till Thailand, släng ut torktumlaren istället, börja handla ekologiskt. Tack för mig.

Hjälp av Hitch

Jag har velat se Hitch i evigheter.Men mitt prettojag har lagt in ett väldigt starkt veto mot att överhuvudtaget tänka tanken att låna filmen ifråga, utan förmanat mitt uberkomersiella jag, samma jag som för övrigt tycker att skvaller borde klassas som världsnyheter, att lägga band på sig tills den någon gång visas på tv, utan någon som helst aning om när det skulle tänkas vara. Well, igår så var dagen äntligen här.

Anledningen till att mitt prettojag vägrat låta mitt komersiella jag låna filmen är att det jaget är ett väldigt fördomsfullt jag som föreställt sig att Hitch är väldigt jobbig film. En jobbigt amerikansk kärlekskomedi utan uns till personlighet. I stil med den där filmen med Sandra Bullock och Hugh Grant. Och så har jag har under de senaste åren lidigt av en Will Smith backlash. Efter att under högstadiet ha gillat honom för Fresh Prince och Independence Day blev jag mätt på hans ständigt charmiga, roliga, smarta och snygga uppsyn i varenda actiondramakomedi som Hollywood hade att uppbåda, allt snack om hans dumboöron och utspel om att rappare borde ta ansvar för sina texter och inte skriva om sex, droger och våld. Jag kan fortfarande se hans filmer men hans ständigt smarta poänger blir efter ett tag lika tröttsamma som Horatio Cranes självklara konstateranden i CSI Miami.

Iaf så såg jag filmen igår. Och mitt prettojag fick vatten på sin kvarn endast fem minuter in i rullen då man mycket ihärdigt försökte sätta tonen för hela resten av filmen genom att bomba publiken med souldänga efter souldänga efter souldänga. Inget som blev bättre av att det enda Smiths karaktär hasplar ur sig är ett gäng klyschor hämtade från vilken självhjälpsbok som helst.

Men efter ett tag ger manuset ändå med sig, det känns avslappnat och okonstlat och Smith och Mendez ger ett väldigt trovärdigt intryck, i alla fall om man ska jämföra med andra par som Hollywood har fört ihop på vita duken. Det håller i sig till upplösningen då flmen oundvikligen faller i fällan att bli som vilken romkom som helst, utan någon som helst magi. Men då är det redan försent, då vill man ju redan se hur sagan slutar.

Igår lyssnade jag så på Deniz Merdol i P 3. Och efter bara några minuter insåg jag vad de där putslustiga svaren egentligen ville säga. Hon har blivit dumpad! Den där bröstkonsultationen var en ironisk blinkning om att hon fått så dålig självkänsla efter uppbrottet att hon vill lägga in sillisar. Och svampmedicinen och dagenefterpillren att hon är sjukt eftertraktad och har galet mycket sex men också att hon tröstar sig med oskyddat sex för att hon saknar sitt ex så mycket. Jag vill bara påpeka att detta är min egen vilda fantasi på högvarv. Ingenting annat.

Jag har aldrig förstått det här med säkerhetsavstånd i bankomatkön. Mamma har dragit det här till sin spets och det kan emellanåt reta gallfeber på mig. Inte nog med att hon ställer sig säkert fyra meter från personen framför, så att folk typ kollar snett på henne och ifrågasätter om hon överhuvudtaget står i kön, hon vänder också ryggen till för att inte väcka några som helst misstankar, och det får ju bara folk att höja på ögonbrynen ännu mer. Pappa å andra sidan tycker det är skitkul att göra sig rolig över paranoida människor och ägnar minuterna i väntan på sin tur att härma hur ängsliga alla är.Sen när han kommer fram till bankomaten står han och skymmer hela skärmen med handen bara för att göra sig ännu mer rolig på andras bekostnad.

Inget Age of löv idag. Blä.Hade jag ro skulle jag finna tröst i seriestarten av Ugly Betty men jag har vuxendamp så det kan jag inte.

Bäst just nu : Sahara Hotnights The lonliest city of all

Igår gjorde Kari Matchett entre i Cityakuten. Och för första gången sedan jag började följa serien så övervägde jag att sluta se den. Under över tio år har jag till och från, endast avbruten av dålig tillgång till Tv 3, följt serien i fråga. Och aldrig ens övervägt att lämna den åt sitt öde, trots att så många i min omgivning gett upp hoppet serien för länge sedan. Dom säger att den borde lagts ner för flera år sedan, att den blev dålig i samma stund som Mark Greene föll ner som en död sten på Hawaii. Själv tycker jag att serien går på rundgång, genom att låta samma typ av karaktärer snurra runt och runt och runt säsong efter säsong men med olika skådespelare i rollerna. I övrigt har serien fortfarande kvaliteter som gör den minst sagt sevärd. Att sedan Tv 3 sänder den i en ordning som gör handlingen helt uppknullad är ju en helt annan sak. Hur tråkig Kari Matchett än är kommer jag inte sluta förrän någon stängt av respiratorn, men än ligger serien inte i koma.

Och att Kalla själv i första hand kände igen Gunde Svan som programledare för Fångarna på fortet och Gladiatorerna talar ju för att hon om hundra år kanske är mer känd som hunduppfödare, eller vad hon nu väljer att sysselsätta sig med när skidkarriären är över.

Seriöst. När man häller ut en kaffe i handfatet på toaletten och sedan inte spolar bort resterna av den där sorgliga slatten, hur tänker man då? Ser man inte att den där äckliga bruna hinnan påminner om spya, eller ännu värre, diarré? Eller är det jag som har otur, som alltid måste bevittna ett brunt handfat, och som också lyckas med konststycket att alltid besöka toan efter dessa vardagssadister?

Att sluta vara en så surfitta som ständigt klagar och gnäller på allt och alla är för övrigt ett av mina nyårslöften.Jag ska bli lite mer slacker. Det var därför som jag, när samtliga soppåsar i korridorköket var knökfulla med sedvanligt gojs, inte satte upp någon lapp utan istället ägnade några minuter åt att djupandas för att klara av att inte koka över.

Ett annat nyårslöfte är att sluta läsa skvaller, och då i synnerhet Perez Hilton. Att den där rosahåriga tjockisen är beroendeframkallande är väl antagligen ingen nyhet. Men att jag blivit så skvallerskadad hade jag aldrig kunnat gissa. Detta insåg jag för länge sen men avgiftningen började först förra måndagen och jag har lyckats hålla mig från hemsidan. Iofs så rewriter Aftonbladet så gott som allt av värde från sidan, så läser jag den kan jag ju fortsätta gotta mig i folks olycka, men jag försöker verkligen låta bli. Pappa, du borde vara stolt över mig!

Bara för ge intryck av att vara ännu mer pretantiös kan jag meddela att jag också lovat mig själv att lyssna på P1 två timmar om dagen.I nuläget ligger jag minus rätt rejält men har ändå lyckats förvånansvärt bra.Hoppas lyssna mig i kapp någon gång inom den närmaste framtiden, och med tanke på att det börjar en massa nya program som verkar väldigt lovande så ser det ljust ut.

Kollade på Top Model Kanada igår, och det var avsnittet då tjejerna får en makeover. Även om jag tidigare hävdat att man sållade bort några riktiga guldkorn kan jag faktiskt medge att några av tjejerna visade sig vara riktiga snyggingar under sina vanliga jag. Då tänker jag i synnerhet på den där tjejen som arbetar som slaktare.Hennes röda färgning blev helt makalöst snygg! När det kom till elimineringen valde juryn helt rätt, även om jag fortfarande tycker att dom borde be den där dragshowbruden som inte kan kontrollera sin käft att skärpa sig, hon har potential men verkar sakna vett att inse det. Programmet som helhet är fortfarande lite lamt, även om det känns som det ligger en del konflikter och gror, ska bli spännande att se vad som komma skall.

Denise Merdol är Hej Konsument i dagens DN På stan. Hon verkar ju va en kul tjej, med humor och självdistans. Eller så har har hon bara väldiga problem med sitt sexliv. Hur ska man annars förklara att hon besvarar frågan på vad som är hennes favoritprodukt på Apoteket med att svarar att hon gillar svampmedicin och dagenefterpiller. Och att hennes senaste impulsköp var en konsultation för bröstförstoring. Innan slanten trillade ner för mig så undrade ( undrar ?)jag om hon kanske menade allvar. Men om hon har så sjuk humor som det verkar tänker iaf jag ge hennes program en chans.

Antikrundan eller Age of löv,det är frågan.

Jag hör till en av dem som blev förvånad över hur bra betyg Fredrik Strage gav Arn. Eftersom jag själv skulle se filmen med min familj på juldagen så önskade jag innerligt att den skulle vara uthärdlig, men visste samtidigt att sannolikheten att den skulle vara det var väldigt små.

Filmen är riktigt usel. Mycket för att manuset är en veritabel katastrof. Vissa skådespelare, som då främst bibbi andersson, kommer undan med hedern i behåll, trots att även hon spelar över å det grövsta. Men hon spelar över på ett välbekant teatralt sätt, som ändå upplevs som trovärdigt. När Fanny risberg gör det, eller tippenmorgan för den delen, är skämskudden inte långt borta.Filmen hade kunnat bli bra, och jag tror mig ha en ganska god uppfattning om vad man har velat skapa. Men i samma stund som arn svingar svärdet för första gången, och räddar en mö i nöd, då känns det mer som ett lavj från medeltidsveckan i visby, än som en av de dyraste filmerna i svensk filmhistoria.

Det känns som producenterna och manusförfattaren valt en gyllne medelväg, i ett försök att erbjuda så väl dem som läst böckerna och älskat dem, som hela övriga publiken något att njuta av, och det är lite därför som det är så katastrofalt!

Det är därför så befriande att idag läsa Strages avbön. Även om han fortfarande inte toksågar filmen så erkänner han att han nog var alldeles för generös och ger pengarna tillbaka. Rätt ska vara rätt.

Tv 4 ska börja om med Kockduellen!

Vinnaren är....

Årets Album
Kent - "Tillbaka Till Samtiden"
Lars Winnerbäck - "Daugava"
Sahara Hotnights - "What If Leaving Is A Loving Thing"
Salem Al Fakir - "This Is Who I Am"
Säkert! - "Säkert!"

Jag hoppas att Säkert! vinner men finnerockarna tar säkert hem det.

Årets Dans/Hip Hop/Soul
Adam Tensta - "It's A Tensta Thing"
Familjen - "Det Snurrar I Min Skalle"
Ken - "Äntligen Hemma"
Mange Schmidt - "Känslan Kommer Tillbaks"
Petter - "God Damn It"

Ken vore värdig men om nu finnen råkar ta hem det så blir jag rätt nöjd, även om jag vidhåller att han är sjukt överskattad.

Årets Grupp
Kent - "Tillbaka Till Samtiden"
Mando Diao - "Never Seen The Light Of Day"
Sahara Hotnights - "What If Leaving Is A Loving Thing"
The Ark - "Prayer For The Weekend"
The Hives - "The Black And White Album"

Här är det hugget som stucket. Men bara för att så blir det väl The Ark eller Mando Diao så att vi får hata lite imorgon.


Årets Kompositör
Annika Norlin "Säkert!"
Benny Andersson "Bao 3"
Joakim Berg & Martin Sköld "Tillbaka Till Samtiden"
Ola Salo "Prayer For The Weekend"
Salem Al Fakir "This Is Who I Am"


Jag hoppas innerligt på Salem och tror det blir han!


Årets Kvinnliga Artist
Anna Järvinen "Jag Fick Feeling"
Laleh "Prinsessor"
Miss Li "God Put A Rainbow In The Sky"
Sonja Aldén "Till Dig"
Säkert! "Säkert!"

Det måste bli Säkert! Allt annat är skandal!

Årets Liveakt
Lars Winnerbäck
Lena Ph & Orup
Takida
The Hives
Timbuktu

Blir väl Timbuktu skulle jag tro. Eller The Hives.


Årets Låt
Lars Winnerbäck I Duett Med Miss Li "Om Du Lämnade Mig Nu"
Mange Schmidt Feat. Petter "Giftig"
Sahara Hotnights "Cheek To Cheek"
Salem Al Fakir "Good Song"
The Ark "The Worrying Kind"

Jag är så kluven. Miss Lis bidrag i duetten är makalöst bra. Men sen börjar han som tror han är den nya Lundell, eller för den delen sveriges Springsteen bröla loss och hela låten fallert totalt. Och så tror jag The Worrying kind vinner, även om jag helst av allt vill spy på den.

Årets Manliga Artist
Lars Winnerbäck "Daugava"
Moneybrother "Mount Pleasure"
Måns Zelmerlöw "Stand By For"
Salem Al Fakir "This Is Who I Am"
Timbuktu "Oberoendeframkallande"

Snälla låt det bli Salem. Inte någon annan. Men då blir det väl Måns.


Årets Nykomling
Adam Tensta "Its A Tensta Thing"
Maia Hirasawa "Though, Im Just Me"
Oh Laura "A Song Inside My Head, A Demon In My Bed"
Salem Al Fakir "This Is Who I Am"
Säkert! "Säkert!"

Jag vill att Salem vinner men är helt säker på att finnen tar hem det.

Årets Textförfattare
Annika Norlin " Säkert!"
Eva Dahlgren "Petroleum Och Tång"
Jason Diakité "Oberoendeframkallande"
Joakim Berg "Tillbaka Till Samtiden"
Salem Al Fakir "This Is Who I Am"

Ja men det blir väl Jocke Berg. Oavsett hur gärna jag än vill att Annika ska vinna.

Mtv-Priset För Bästa Video
Adam Tensta - "My Cool" (Regi: Marcus Lundin)
Familjen - "Det Snurrar I Min Skalle" (Regi:Johan Söderberg)
Kent - "Ingenting" (Regi: Mattias Montero/Adam Berg)
Slagsmålsklubben - "Malmö Beach Night Party" (Regi:Andreas Nilsson)
The Ark - "Prayer For The Weekend" (Regi:Magnus Renfors/Kindpeople)

Garanterat Kent Ingenting. Garanterat.

Jo, den där krullhåriga i Age of löv är en regelrätt plåga.Underhållande kanske till en viss grad.Men första gången hon började gråta hade jag väldigt långt till skratt. Den här tjejen är dessutom den av de yngre som verkligen har gått in för att baktala de äldre så mycket som möjligt. Hon kommer med direkt elaka kommentarer, vilket väl vore okej om de i alla fall bottnad i ren och skär ondska men i hennes fall är det så uppenbart att hon bara är osäker på sig själv.Får väl se hur länge hon kan kämpa mot tårarna i kvällens avsnitt.

Imorse när jag åkte till jobbet var det en tjej som satt och läste Snabba Cash. Då fick jag en överväldigande lust att avslöja slutet på boken. Jag satt och föreställde mig hennes reaktion. Något som gjorde att jag helt glömde bort tiden och helt plötsligt var framme på t-centralen, snabbare än jag någonsin varit förut. Själv har jag Allt är upplyst som tbanebok just nu men slutade läsa den igår för den var så in i jorden tråkig.

Ingen TopModel

I söndags var det premiär för Top Model Kanada. Det var bra, men det var också frustrerande att se hur dom nobbar de brudar som har mest potential framför någon nolla som inte har kontroll över alla kroppsöppningar.Det var iaf två tjejer som var helt dropdeadgorgeous som inte gick vidare och det irriterar mig eftersom de tjejer som faktiskt är med inte kan leverera drama i den grad som de saknar talang. För det är så det är. I synnerhet när det kommer till Top Model. Tjejen kan se helt okej, men om hon är bindgalen bitch så är nästan garanterad en plats för då kommer hon skapa tillräckligt med intriger för att räcka till en hel säsong av Days of our lives. Då blir inte serien särskilt glamorös, eftersom få av deltagarna är särskilt undersköna, men bjuder på desto mer drama. Fel blir det när skaran deltagare visar sig vara ett gäng tråkmånsar som inte ser särskilt mycket bättre ut än den populäraste tjejen på gymnasiet. Om det är fallet med Top Model Kanada återstår dock att se.

Även om jag själv gjorde en årsbästalista,om än en väldigt torftig sådan, där jag glömde skriva att Duck City nog var den bästa boken jag läste, så ogillar jag dom ganska starkt.Jag blir så stressad av att upptäcka att det bara är tre skivor jag lyssnat lite på, och att dessa som jag tycker var skitbra, ändå inte är bland de tio bästa. Det är som om min smak utsätts för ett aldrig tidigare skådat hån. Och den där delen av mig som vill ha koll, och veta allt först får sig en stor törn.

Men igår insåg jag att det finns en bra sak med årsbästalistorna.Det gör det möjligt för sveriges förenade bibliotikariekår att beställa hem rätt skit, oavsett om det gäller film eller musik.Kanske är årsbästalistorna i själva verket bara till av just denna anledning?

Unibet

Först trodde jag det var ett skämt att man kunde beställa Unibetskivan och frågade mig själv hur många som skulle försöka göra det, i tron att den faktiskt fanns. Men den finns ju faktiskt. Det går alltså att beställa skivan! Jag undrar dock fortfarande hur många som har gjort det, eller tänker göra det. Själv låter jag bli.

"Iskallt Kalla!"

Hur många fyndiga variationer kan man göra på Charlotte Kallas namn, som på något sätt referar till hur kyligt hennes namn är? Svaret finns i den uppsjö rubriker som man de senaste dagarna har kunnat läsa på så gott som samtliga webbupplagor ( gärn illustrerat med ett Kalla i isblått med istappar och allt som i Aftonbladet) och så gott som alla dagstidningar. Med den lilla skillnaden att ingen varit särskilt fyndig, utan egentligen bara pinsam på det där sättet som pappahumor är pinsam på.

Och så vill jag samtidigt passa på att påpeka, för de som verkar leva i villfarelsen hela Sverige satt och beskådade Kallas bragdlopp, att den där spurten, oavsett om den så kommer vara veckans snackis, inte, som någon påstod, kommer bli lika väl ihågkommen som andra, helt klart jämförbara spurter. Om dessa så kallade reportrar hade hängt med i medieutvecklingen de senaste fem till tio åren hade de vetat sport idag, till skillnad från för 25 år sedan, tävlar om utrymmet med helt sjukt mycket annat.Det är ett allmänt vedertaget faktum att ingen kommer tala om något av Anjas lopp om trettio år, som somliga idag talar om Stenmarcks.

Roberto alla rabbiata

Vad fan är penne alla rabbiata? Något för tjurskalliga? När Dn Lördag Söndag ändå höll på och intervjuade Paolo Roberto(publicerad förra söndagen) så önskar jag att dom bett om receptet på denna pastarätt som jag aldrig tidigare hört talas om. Jag är framförallt väldigt nyfiken på vad som skiljer den rabbiata pastan från den arabiata pastan. Kanske är det kockens känslotillstånd som gör den förra så rabiat?

Premiär för Party Animals

Såg första avsnittet av Party Animals igår när jag kom hem efter en liten vinvända. Och den var väldigt brittisk men ändå klart sevärd. Och den dramtiska vändningen på slutet är en garanti för att jag med största sannolikhet kommer fortsätta följa serien. Men varför Tv 8 placerat denkl 21.00 på lördagar är en gåta. En lika stor gåta som att reprisen går 2.00 natten mot söndag. Det börjar få mig att tro att tablåläggarna har en intern tävling där de placerar bra, sevärda serier på helt sjuka tider för att se om dom ändå kan locka tittare. Vilket ju bara är så löjligt!

Ikväll visar trean Victorias Secret Fashion Show. För någon med ett bmi över 23 är det direkt plågsamt att kolla på ett gäng tjejer som alla är över 175 men inte väger mer än 50 kg. Även om jag ska försöka gå ner några kilo i år så finns det andra, bättre sätt att motivera mig på.

Men jag är tveksam till om det är att kolla på Biggest Looser, som nu går att åskåda på femman.Emellanåt blir jag peppad, men lika ofta så ser jag dom där överfeta människorna och tänker att jag inte alls behöver gå ner, för jag är ju långt ifrån lika illa ute som dem. Det här samtidigt som jag unnar mig ett par riskakor för många.

Till saken hör att jag nu dras med en förkylning som vägrar ge med sig. Detta eftersom jag under förra året inte åt något med socker öht.Inte heller chips eller popcorn.De få gånger jag ville ha något dylikt blev nyss nämnda riskakor mitt substitut.Men så slog till förra veckan och försökte ta igen allt jag gått miste om.Och åt alltså socker för att räcka till ett mindre u-land.Jag åt ungefär lika illa som en Duärvadduäter-deltagare, och mådde därefter. Sen när jag slutade coldturkey i tisdags, efter att ha avslutat min frossarvecka med en gigantisk lösviktsgodispåse och en massa praliner så blev jag väldigt väldigt sjuk. Kroppen bara skriker efter mentos, center, daim, vad det nu vara månde. Men kanske i synnerhet center eftersom det var ett av de få grejer jag inte hann äta förra veckan. Det här var bara en parantes, helt apropå ingenting.

Jag är helt hooked på Stjärnorna på slottet. Jag frågar mig vad,vad,vad det är som fängslar så. Är det flärden som omger Britt Ekland, att hon är så sur och negativ, tigger om uppmärksamhet även om det innebär att hon ständigt måste vara emot allt och alla? Inte är det Malmsjö i alla fall. Han är den i mina ögon, som gjort minst avtryck av de fem. Det är dock intressant hur han söker efter konflikter,för att kanske överträffa förra årets ständiga tjafs då vad jag förstått Börje Ahlstedt betedde sig som en riktig diva.

Men bra är det likväl. Och jag tänker fortsätta titta. Och funderar vidare på vilka som skulle ingå i min drömfemma. Vet du vilka som är med i din?

Jag förstår mig inte på småbarnsföräldrar.Det är som att i samma stund som att ungen pluppar( ja jag kallar det pluppar) ut så försvinner allt förnuft. Hur ska man annars förklara att somliga frivilligt väljer att pryda sina barnvagnar med regestreringsskyltar? Jag förstår verkligen inte detta fenomen. Varje gång jag ser en barnvagn med en skylt där det står Leah, Eliott eller allt vad nu barnen döps till i dessa dagar så har jag lust att kräva en lång förklaring av människan bakom styret på droskan.

En annan sak som jag inte förstår är varför samma människor ens inbillar sig att deras barn har någon som helst självbestämmanderätt. Jag vet inte hur många gånger jag blivit åskådare av ett kort drama av typen där föräldern frågar vad barnet vill ha för glass,dricka, kaka etc bara för att sekunden senare neka barnet just den glassen,kakan, läsken med ursäkten att barnet nog inte kommer orka den, och sen ge ungen något helt annat. Är ni sadister eller ?Hur orkar ni utsätta er omgivning för kriget som följer på när ni så uppenbart plågar era barn? Jag kräver en förklaring.

Under julen, då jag för några dagar befann mig i skogstv:ns förlovade land och alltså bara hade ettan och tvåan som på stenåldern, så missade jag en av mina absoluta favoritfilmer Bugsy Malone.Jag såg den kanske en gång för många när jag gick högstadiet,så till den grad att jag till och med höll ett föredrag den på svenskan. Jag hade den inspelad på vhs och var upp över öronen förälskad i Scott Baio. Men att jag inte såg den igen nu i jul betyder ju också att jag kan fortsätta leva i villfarelsen om att det är en genuint bra och välgjord film, att kort sagt fortsätta leva som om jag fortfarande vore 14.

Tv 4 visar dubbelavsnitt av Heroes. Det krockar olyckligtvis med den djuplodande dokumentären om Victoria Beckham som trean visar.Samt andra avsnittet av Age of löv. Ännu ett sånt där i-lands problem som min annars så problemfria vardag är fylld av.

Age of löv var för övrigt mer än lovligt tuttfixerat, men, och notera detta väldigt noga, endast när det kom till de yngre tjejerna. Då skulle det zomas in på tuttar och rumpor, mycket strategiskt hade man placerat ut en rockring bland tjejerna också, vilket väl inte kan vara annat än någon producents erotiska dröm, eller väldigt fördomsfulla uppfattning om vad som är målgruppens heta önskan, att se en halvnaken Barbiedocka stå i högklackat och rocka rockring. Oh, how far we have come!

Och det var då ett jävla tjat om åldersskillnaden.Det kan jag leva med, men det är ju fan pinsamt att se den där himbon stå och säga att han "aldrig dejtat äldre kvinnor". När han säger det så får han det att låta som om kvinnorna är i alla fall över 55. Dessutom så är jag helt övertygad om att flertalet av de äldre kvinnorna har mycket att vinna på just sin ålder.Om dom nu inte låter sig hotas av kaxigheten hos vissa av de yngre förmågorna.

Alla som är trötta på Adam Tensta räcker upp en hand? Killen är för fan överjävlaallt. Det är precis det här jag menar. Till en viss gräns är det helt okej och förmodligen bara bra men nu börjar det råda en viss övermättnad om precis hur många gånger man orkar mötas av killens nuna i varenda jäkla vi fem spalt, vad det än må handla om. Bara de senaste dagarna har han förekommit på säkert hundra års bästalistor, han är med i senaste filmtidningen, var med i Dns årskrönika, i Metro och säkert någon annan gratisblaska också. Än mer enerverande är att det ständigt är hans artistnamn om används. Oavsett i vilket sammanhang han intervjuas så står det ständigt Adam Tensta. Men killen bor ju inte ens i Tensta längre, så till och med det faller på sin egen orimlighet. Även om jag förstår att han så gott han vill, försöker representa. Och jag borde väl låta bli och hacka på årets mest framgångsrika finne. My bad.

Upprördheten börjar lägga sig vid det här laget men det är tamefan skandal att en butik som Lindex har olika priser på sina reade plagg. I Övik köpte jag ett par byxor för 149 och praktiskt taget svävade ut ur butiken för att jag gjort ett sådant fynd. När jag nu kan konstatera att ett par likadana byxor kostar 79 i storstaden Stockholm så har jag lust att börja gråta. Men sen påminns jag om det ståndande kärnvapenkriget, oroligheterna i Kenya och alla de tusentals människor i Kongo som flyr med fara för sitt liv och då inser jag att det hela inte är något egentligt problem.

Tv 3 visar andra säsongen av Top Model i repris. Jag hinner precis fråga mig vad det ska vara till för någon nytta när jag inser att de första säsongerna ju var så makalöst mycket bättre än de senare.Då var det fortfarande nytt och fräscht, Tyra var lite smalare, hade inte hunnit bli den despot hon nu vuxit till, även om redan då blev som förbytt när det kom till utröstningen och bytte röstläge fullkomligt, Janice Dickinson satt i juryn och så var två av mina alltimefavorites, Mercedes och Asia,med.Med allt detta inräknat finns det ju ingen anledning för trean att inte visa såpan ifrågan.

Seriöst. Jag har velat se Ronja Rövardotter hur länge som helst men inte orkat hyra den med förhoppning om att den ska visas på tv någon gång inom den närmaste framtiden.Men det är väl själva fan att den ska visas 11.30 på nyårsdagen på tv 4 , efter att jag jobbat mellan 23- 08. Vad är sannolikheten att jag ska orka ställa klockan bara för att vakna till den filmen? Inte särskilt stor. Jag får väl trösta mig med att femman visar Lånta fjädrar, som väl är en alldeles utmärkt nobrainer. Och innan det nya Bachelorsåpan Age of löv!