Andra omgången av Videokväll med Luuk var visserligen väldigt mycket bättre än förra men jag kan inte komma ifrån känslan av att det inte kännts genuint. Frågorna Luuk ställer känns repeterade och inövade. Och att han ställer dem på ett sätt där han lindar in svaret i frågan och på så sätt egentligen bara fiskar efter en kommentar tycker jag blir lite lätt plågsamt efter ett tag.
Jag tycker Svt gjorde ett misstag i att låta satsningen börja med Sahlin som gäst, och det för att hennes program bara tog upp sorg. Sorgen över hennes son, sorgen över Anna. Jag försöker inte på något sätt förringa hennes känslor i sammanhanget, men det skickar väldigt konstiga signaler kring vad man vill säga med programmet, vad man vill att det ska vara. Med Fredrik Lindström blev det annorlunda, men bisarrt på ett helt annat sätt då man ju vet att han och Luuk har en gemensam historia och väl nog känner varandra väldigt mycket bättre än vad de där och då låtsades om. Istället har Luuk tagit på sig rollen av programledare som inget vet, istället för att ta utgångspunkt i deras gemesamma erfarenheter. Det blir lite platt och inte alls så underhållande som jag tror att man hade hoppats på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar