Vad blir det för mat?

Ja, så som Morberg flänger fram och tilbaka framför kameran så är väl frågan minst sagt berättigad. Jag har under den senaste tiden, då hajpen kring Morberg och hans kokkonster vuxit i kapp med tittarsiffrorna, försökt förstå just vad det är med Per som lockar så. Kanske främst för att jag upplever honom som överdriven och pinsam i sättet som han tar sig an matlagningen på. Men kanske är det just det som lockar. Att han lite lagar mat som folk gör mest. Där jag ser någon som är överdriven ser andra någon som låter bli att vara käck och tillrättalagd. Han spiller, smakar och låter oss veta det. Vad som är dne allra tydligaste skillnaden mellan Morberg och dom andra matmänniskorna i tv är att man inte bara får se hur han lagar maten. Resultatet blir ett notalnörderi där Morberg styckar gris på bästa sändningstid och gör sitt eget ströbröd.Något som undanhållits publiken tidigare och därför lämnar dem helt hänförda. Även om det är en kvalificierad gissning så har jag själv erfarenheter från att ha delat med mig mina egna bästa tips till matlagningsnoviser och lämnat dem totalt mållösa.Lite blir det som om man som tittare får följa med bakom kulisserna och därför ökar också känslan av autencitet. Han lagar mat åt sin familj, sina vänner, inte redaktionen som sitter i rummet intill. Barnen blir utsjasade för att dom är i vägen, ställer jobbiga frågor eller för maten helt enkelt inte är till dem, istället får dom göra chokladbollar. Och där någonstans, i försöken att få privatlivet att gå ihop, lyckas folk identifiera sig med Per, även om han verkar mer än lovligt galen emellanåt.