Döda dagar

Vissa dagar kommer det ingenting på tv. Men av någon outgrundlig anledning så står burken ändå på, och av någon lika outgrundlig anledning ligger jag i sängen och zappar, fullkomligt medveten om att det inte kommer någonting på tv. Idag är en sådan dag. Men jag tänkte för en gång skull bryta trenden och faktiskt försöka se Moulin Rouge, som börjar på trean klockan nio. Ännu en sån där trevlig överraskning som man kan behöva efter att behövt lyssna på en lat bibliotikarie försöka att på enklast möjliga vis bli av med en invandrarman +50 som ville låna körkortsboken och inte ens föreslog att han skulle att han skulle ställa sig i kö utan bara sa att flera redan gjorde det. Det gjorde väldigt ont i mig att se det. En dag då jag gått och funderat på om det är bisarrt eller mest coolt att min farmor skalade färskpotatisen genom att lägga ner alla i en hink och snurra runt med en pinne. En dag då jag slagits av att min lillebror kallade de få och mycket sällsynta röda potatisarna från landet för lilapottoja när han var mycket mindre än han är nu. En dag då jag bedrövats över hur långt borta snön verkar vara, vilket känns så underligt då det så sent som i fredags till och med luktade snö. Men så är ju de gulnade löven i rönnen utanför mitt fönster väldigt fina.