Till vad som förmodligen är mn pappas enorma förtret så fullkomligt älskar jag Boston Tea Party. Och jag önskar att pappa också kunde göra det. Eller åtminstone ge Filip och Fredrik, superfemman och husbandet skuggan av en chans.
Pappa ogilar den dynamiska duon för att han tycker dom fjantar runt och mest ägnar sig åt skrönor. Han tror också att lejonparten av F& F:s fans tillhör unga män och kvinnor hemmahörande i den demografiska subgruppering kallad whitetrash. Och att jag, som ju är högutbildad, akademiker, inte borde nedlåta mig till att titta på skiten. Men saken är den att Filip & Fredrik i och med Boston Tea Party nu en gång för alla tagit steget fult ut och blivit reklamtv:s eget svar på Svt:s Anders och Måns, de två rödlätta übernördarna man kunnat höra i P3. Och det med lite kredd och trovärdighet dom inte kunnat få om dom inte gjort allt det där som får min pappa att vilja slå över till någon annan kanal och börja muttra om att judiska barn ( som vi ju alla vet hålls ifrån skräptv och istället spelar schack och därför i vuxen ålder förräras nobelpriset) minsann inte kollar på dem.
Där Anders och Måns går till överdrifter och emellanåt hittar på svar till de gåtor de i programmet är ämnade att lösa väljer F&F att istället skriva till det ytterligare och istället skämta kring det hela. Bägge paren lyckas på det här sättet förta allvaret från ämnet, på ett sätt som lämnar en del tillfrågade experter mållösa.
Även om jag kan retat mig på att Hammar och Wikingsson blir mer än lovligt pubertala, på gränsen till plumpa och då främst i sina kommentarer som för det mesta kretsar kring snoppar, förhud och onani, så kan jag inte låta bli att tycka att deras sätt att göra folkbildnng ; om kanske nte särskilt djuplodande sådan, till underhållning ändå är beundransvärt. Och med gäster som Kjell A Nordström, som jag är säker på att du pappa haft vett att uppskatta, är det svårt att misslyckas. Nu är måndagkvällar klockan tio ingen bra tid för dig pappa, jag vet, men det går i repris på fredagkvällar, vid sjusnåret.
onsdag, oktober 10, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar