Fuck vad jag hatar att gå och vänta på min mens. Inte för att jag inte vet om den kommer komma, jag är inte på smällen. Men på grund av lite mindre bra kostvanor har min hormonbalans blivit lite rubbad, och det som tidigare gick som klockan, verkat ha börjat gå lite efter. Seriöst jobbigt.
För att jag går och väntar gör ju att kroppen börjar jävlas med mig ännu mer, och liksom gäckar mig genom att skicka det ena falska alarmet efter det andra. Det är som om min kropp hånskrattar åt mig. När jag väntar på den så blir jag stressad och spänd över att den kommer komma när som helst, vilket leder till att den verkligen inte kommer komma. Så mycket bättre då att vakna med en motorsågsmassaker i trosorna på morgonen. Mycket mycket trevligare än att gå omkring och behöva oroa sig för röda faran på jobbet.
Den borde ha varit här för tre dagar sen. Jag ska ut på fredag och vill helst inte se ut som Barbapappa. Tack och lov har finnarna som fann ett tillfälligt hem i mitt ansikte nu gått vidare, bara en jävel kvar som vägrar mogna och som gav upp och drog sig tillbaka. Alltid lika fascinerade. Återstår att se om han gör comeback nästa månad. Mitt sockersug avstannade i lördags, det var inte tvångsmässigt längre. Som argast var jag i söndags. Alltså borde jag ha mens vid det här laget. Blläääääää.
Det är när ni läser såna här inlägg ni inte kan förstå att jag är 28 år gammal, eller hur? Jag har iaf gjort stan, eller ja, tunnelbanan, med min pälsmössa idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hoppas du då följde mitt råd, som du knappast sett innan eftersom jag skrev det nu och därför du inte kan ha följt, dock kan du redan räknat ut vad jag skulle komma att tänka på efteråt innan och således redan gjort vad jag rådde dig till att göra först fast då redan nu.
*Shit vad nöjd jag blev över det där!
Skicka en kommentar