Underbar och älskad av alla ( och på jobbet går det också bra) är visserligen charmig och väldigt gullig men det är långt ifrån bra.

Jag såg den igår och hade väldigt höga förhoppningar. Förhoppningar som inte alls infriades, snarare har jag svårt att förstå just precis vad i filmen det är som ska vara så bra som alla påstår.

Det kanske är orätt av mig att vänta mig en ny Adam och Eva, eller för den delen jämföra filmerna med varandra då de ju handlar om rätt olika saker, men den jämförelsen är, då Hannes Holm regisserat och Måns Herngren skrivit manuset, ganska ofrånkomlig. Jag håller Adam och Eva rätt högt i genre romanstisk komedi, inte bara för att vara svensk, utan för att jag helt enkelt tycker att det är en väldigt bra film. Underbar och älskad av alla kommer inte ens i närheten av lika många skratt eller gapflabb. Istället sitter jag i salongen med gråten i halsen för att jag vet hur jävla jobbigt Bella har det, arbetslös och oälskad som hon är. Är det meningen att det ska vara tragikomiskt eller?

Jag irriterar mig också på att det är svårt att veta om filmen är tänkt att vara en sanningssaga, eller bara en illusion av verkligheten. För i mångt och mycket lever Bella i en fantasivärld. Var annars skulle en arbetslös skådespelerska ha råd med en lägenhet i Gamla stan ( ja det finns hyresrätter där men ändå!), eller för den delen köpa så mycket kläder i så många olika färger? Det är väldigt puttenuttigt på ett nästan julkalenderigt vis, som väl vore för väl om det vore en film mer av typen just Adam och Eva, eller Ogifta par. Men då verkligheten Bella lever i är så krass, blir det svårt att ta henne, där hon skuttar runt i sina färgkordinerade utstyrslar, på riktigt allvar.