Häromdagen fick jag ett utbrott av sällan skådat slag. Jag var i mitt snabbköp för att handla mjölk. Eftersom butiksbiträdet installerat ett nytt system måste han dubbelkolla allt han scannar in, han vill väl inte gå miste om en enda krona. Bara för att han gör det så blir kön supermegalång jättefort och när det här utspelade sig så var klockan typ fem och det hade precis gått förbi en tunnelbana så kön slingrade sig sakta genom hela butiken. Medan jag står och väntar på att någon gång det här århundradet få betala mina varor så noterar jag hur en kille som står framför mig, med en kund emellan, springer iväg och hämtar något han glömt. Jag blir redan nu lite irriterad men orkar inget göra. När jag sen närmar mig kassan ännu ett snäpp och det snart är nämnda killes tur så springer han iväg igen och hämtar Bregott. När han kommer tillbaka utspelar sig följande samtal

(Jag) - Nu är det andra gången du går och hämtar något, du kan väl gå och ställa dig sist.
(Han) - Näe, det tänker jag inte göra.
(Jag) - Förstår du hur respektlöst det är att göra som du just gjorde, gå och ställ dig sist.
(Han) - Jag tror nog att världen klarar sig.
(Jag) - Skulle du acceptera att någon gjorde likadant mot dig?Det tror jag inte.
(Han) - Ja, det skulle jag faktiskt.
(Jag)- Ja, men det visar ju bara på vilken typ av människa du är.

Vid det här laget håller killen på och betalar. Kunden framför mig hade en vara och jämna pengar och ilar ut ur affären snabbt som attan. Själv står jag där och ska betala mina varor och gör så under djup tystnad. Bredvid mig står alltså muppen och vågar nu inte säga någonting eftersom ju jag redan omyndigförklarat honom. Han ser minst sagt generad ut. Själv tar jag min matkasse och går hem.

I efterhand har jag gått omkring med dåligt samvete och varit minst sagt skuldtyngd. Varför då? Jag vet innerst inne att jag gjorde rätt. Inte bara var det sjukt respektlöst, han ökade ju väntetiden för oss andra med några millisekunder genom att hämta ytterligare varor. Så varför har jag då så dåligt samvete?