Och nu, reklam

När man tittar så mycket på tv som jag gör går det att inte att undgå reklamen. Och jag verkligen går omkring och tokhatar den där återanvändna Telefiketreklamen som går på tv just nu. Inte den med Natacha Peyre, den kommer undan med hedern i behåll. Jag tänker på den andra. Den är fullkomligt gräslig. För det första är den i svartvitt. För det andra ser tjejen ut precis som en taskig porrskådespelerska. Den här tjejen illustrerar väldigt tydligt klyftan mellan manliga 70 och 80 talister. Svenne 70-talister har ingen som helst smak och verkar inte bry sig om att tjejen har den fulaste utväxten i världshistorien, eller för den delen äckligt långa naglar, bortnoppade ögonbryn och läppkonturer markerade med vad som ser ut som en krita. Hela reklamen bygger på en illusion kring vad för slags människor som företaget hoppas ska ringa in till den här linjen, en bild jag tror ligger väldigt långt ifrån verkligheten.

När jag ändå är inne på reklam så vill jag passa på att berätta hur mycket fullkomligt tokälskar GB reklamen med barnen och trädkojan. Ingen har på ett så träffande sätt illustrerat syskonskap, eller kanske just storasysterskap. Jag börjar nästan gråta när jag ser den för jag var precis så där odrägglig när jag var liten. Min mamma höll på att bli galen av min rättviseiver. Det gick över när jag insåg att jag hade tre år till godo och att jag därför borde ge brorsan en chans att komma ikapp.

Jag gillar också den där kurragömmareklamen med bilarna. Den är charmig och lekfull, nästintill bedårande. Känns konstigt att gå igång så här på reklam men jag kan inte hjälpa det.