Min plånbok, som jag köpte så sent som bara några månader sedan, har redan gått sönder. Jag har för vana att verkligen syna just väskor och plånböcker extra noga i sömmarna för att detta inte ska hända och jag köper ny plånbok en gång om året, det är ungefär efter ett år som dom brukar bli fula och missfärgade. Den här, som är skitsnygg, har alltså redan gått sönder, och det i myntfacket. Jag har ont att få pengarna att räcka till redan som det är, och eftersom jag är en vidskeplig jävel så tror jag att just det här att plånboken är trasig är någon slags symbolik för just detta. Pengarna försvinner i ett svart hål, dvs in i fodret, det är så jag tolkar det här. Eller så är det bara lagen om allts jävlighet som trätt laga kraft eftersom jag mot min eget bättre vetande köpte plånkan på Wedins fast det var en röst i mig som sa att jag borde gå och kolla Åhléns utbud först. För på Åhléns fanns det, uptäckte jag en vecka efter att jag köpt plånkan på Wedins, en plånka som var mer classy, bättre kvalité och någon hundralapp dyrare.

Men tänker du nu, eftersom plånkan så lämpligt gått sönder så är det väl bara att jag köper den där snyggare sexigare saken på Åhléns. Men nej. Bara för att min farmor upplevde depressionen under vinterkriget så kan jag inte göra det. Min släkt är plågad av en hemsk åkomma som förhindrar alla som helst försök till att leva i överflöd. Det ska sparas,sparas och sparas. Allt ska användas tills det ramlar ihop och det lappats och lagats hundratals gånger innan det. Så nu kan jag inte, så här 60 år efter att andra världskriget tog slut, med gott samvete gå och köpa en ny plånbok bara för att sömmen gått upp på min nuvarande. I synnerhet inte då jag ju bara använt den två månader. Farmor som, hör och häpna, tvättar ur matkassar, fruktpåsar, smörpaket, mjölkpaket, syltbyrkar, saftflaskor och min farfar som sparat allt som äntrat hemmet sedan den första dagen han satte sin fot där skulle skämmas om jag gjorde det.

Och när jag finner det för väl att med gott samvete kunna köpa en ny plånbok så kommer samma nedärvda sparmani göra att jag inte kan slänga den gamla. Följaktligen kommer den finna ett nytt hem i min byrålåda där man finner alla mina tidigare plånböcker från de senaste fyra åren, ett par trasiga solglasögon, knappar som lossnat, tre avmagnetiserade bankomatkort och lite annat smått och gott. Ja, kort sagt sånt där som vi i vår familj sparar med mottot att det ju kan komma till nytta någon dag.