I norr för någon månad sedan hamnade jag varje torsdag efter middagen framför Kanal 5 och programmet "How to find a husband". Och har fortsatt att göra så även sedan jag kom hem.

Programmet går ut på att Sally Gray ( blondie här intill), en sprallig skotska, ska försöka dejta sig igenom hela Storbrittanien i jakt på den rätte. Hon har tio veckor på sig att hitta sin tilltänkta och allt filmas så klart. Till sin hjälp har hon coacher som hjälper henne med vad hon behöver,allt från spådamer, terapeuter, dejtingexperter.Jag kan tycka att det är rätt underhållande men att själva grundtanken, att hon har en sportslig chans att hitta någon som är rätt för henne på tio veckor, är helt befängd. Vissa söker med ljus och lykta livet igenom men nöjer sig slutligen med den näst bäste. Det här blir som allra mest uppenbart då en av Sallys coacher påpekar att det finns studier som visar att man måste dejta i genomsnitt 430 personer innan man hittar ens EN enda som kanske ger en fjärilar i magen, eller za za zu som Carrie säger. Fatta! 430 stycken. Då har alla dom som råkat träffa på den där personen i porten, i snabbköpet, på jobbet, i skolan haft en ofattbar tur, hör ni det alla lyckliga par där ute? Ju mer jag tänker på det, desto mer svindlande blir tanken. 430 stycken!