Mycket mat

Allmänna Galleriet har länge varit en snackis i många kretsar och precis i tid till att allt snack om stället nästan tystnat så har jag nu äntligen förärat etablissemanget ett besök. Och jag kan instämma i den kör av röster som prisar stället.

Allt började med bröd och smör vilket givetvis gjorde att man fick höga förhoppningar om fortsättningen. Efter en stunds väntan kom så förrätten, örthalstrad oxfilécarpaccio med örtolja, ruccola och färska fikon, in på bordet. Jag har aldrig ätit fikon och även om jag tycker det smakade gott så upplever jag denna frukt nu efter att jag smakat den kanske en smula överskattad. Köttet var gott, med god sälta och smak av örtoljan.

Framförallt var det en till storleken väldigt lagom förrätten då man även efter att ha ätit hela tallriken hade smak efter mer.

Efter förrätten följde till varmrätt kalvlägg med vaniljdoftande pot au feu. Kalvläggen påminner på gott om min farmors köttgryta och på ont om den köttsoppa med klimp jag med jämna mellanrum serverades som elev på Sunnanåskolan. Det goda på den tiden var att man fick välja om man ville ha klimp, en gastronomisk upplevelse jag avstod och aldrig ångrat. Pot au feun av rotfrukter knappt doftar vanilj men annars så känner man den väldigt distinkta lukten som kokta grönsaker avger, därav påminnelsen om min farmors dylika skapelse. Till smaken har vaniljen knappt trängt in i morötterna, kålroten och potatisen, den sistnämnda väldigt snålt tilltagen, men likväl förnimmer man den emellanåt. Till det här får man även en chiliröra som är stark men inte speciellt smakrik eller nyanserad. Hade vaniljen varit mer distinkt hade kanske balansen mellan den heta chilin och mer söta vanlijen blivit mer distinkt.

Sorgligt nog var jag en av dem i sällskapet som inte fick någon märg och kan därför inte heller delge min eventuella smakupplevelse av denna, något som är verkligt synd. Från det att jag med skräckblandad förtjusning läst om hur Matti och hans släktingar på bröllopet i "Populärmusik från Vittula" suger i sig märg som fanns det ingen morgondag har jag bara väntat på tillfälle att själv få stifta bekantskap med denna kulinariska säregenhet men så inte nu heller. Köttet smakar med eller utan märg dock utmärkt och påminner mig mest om en väl lagad porterstek där köttet till sin konsistens inte bara släpper fiber för fiber utan också nästan smälter i munnen redan innan man hunnit ta en riktig första tugga.

Till efterrätt blev det två tryfflar, alldeles för goda för att hinna fångas på bild men tänk er en vit och en mörkbrun boll så är ni inte alltför långt från verkligheten, den ena med kokosrullad vit choklad och den andra mörkare med smak av lakrits. Detta tillsammans med ett dessertvin jag saknar uppgifter på. Inte mycket till riktig krogresenscent här, snacka om bassning till nästa gång!

Då jag var del av ett mycket större sällskap så stort att de flesta finare krogar tvekar på om de vill ha som gäster, fick vi allesammans äta likadant. Men det hindrade givetvis inte mig från att titta på vad AG erbjuder i övrigt. En titt som hur mätt jag än var fick det att fortsätta vattnas i munnen. Avokado och magnosallad! Panacotta med espressogelé! Jag kommer fantisera om dessa smaksensationer tills jag får alla mina föreställningar bekräftade men jag är nästan säker på att det är precis så gott som det någonsin kan vara. Någon som vill henka och ta notan ?