Pantertanter

Jag pendlar ständigt mellan öde och slump. Nu lutar det mer åt det förstnämnda dock. Det började med att jag på Mats Strandbergs blogg kunde läsa om hur han ägnade tiden åt att gå genom den nyligen släppta dvdutgåvan av Pantertanter.

Jag minns Pantertanter som en serie jag ständigt zappade förbi i Tv3:s barndom. Jag föredrog Grannar, som dock gick i samma dassiga färgskala som Pantertanter. Jag hade inte mycket för några av de gråhåriga tanterna som mest ägnade dagarna åt att spela bridge och sörja sin xmän.

Sen såg jag en repris av OC, ett avsnitt där söte Seth Cohen utan vidare framgång tappert försökte jonglera såväl Ana som Summer. I en scen stod de bägge på toaletten och som av en händelse började Summer nynna det för alla så välbekanta ledmotivet från Pantertanter. Och på det följer en diskussion där flickorna ivrigt redogjorde för vem av de 4 tanterna de mest identifierade sig med. Jag är minst fem år äldre än Ana och Summer och Pantertanter sändes med minst ett års fördröjning vilket skulle innebära att Ana och Summer inte kan ha varit mer än tre år gamla när de såg Pantertanter. Snacka som perceptiva treåringar med intresseområden långt ifrån vad som brukar vara normalt för åldersgruppen.

Och sen då Nöjesguiden. På tv-sidan står att läsa en liten notis om släppet av dvdutgåvan.

Jag känner mig omringad av tecken på att jag borde ta mig tid att faktiskt lära känna tanterna lite bättre. Men det kanske bara är en slump.