Kär i en kändis

1993 vann Arvingarna Melodifestivalen med dansbandshiten Eloise. Själv var jag elva och gillade inte ens dansbandsmusik, jag diggade Irma, Pontus och Amerikanarna och Magnus Uggla. Men av någon anledning föll jag likväl för en av gitarissterna i Arvingarna och var månaderna som följde efter Arvingarnas vinst helt upp över öronen förälskad i Kim Carlsson. Eftersom min kärlek inte stämde överrens med vad som ansågs för tillfället socialt accepterat bland min omgivning sa jag inte till någon hur jag kände för arvingen. Än idag skäms jag över hur jag kände då, över att jag, bortsett från musiken, inte hade bättre smak än så. För Kimpan är så diametralt motsatt min nuvarande manssmak det går att komma.

Sedan dess har jag dock aldrig varit kär i en kändis igen. Om man nu överhuvudtaget kan säga att jag de facto var kär i arvingen. Men tanken har slagit mig. Hur pubertalt det än må vara så finns det vissa kända män så vackra att man inget annat önskar en att få gå ner för altaret med dem. Eller i alla fall få hålla dem i handen.

Och så har vi Ross Gellers fem fria lista som stituerar att varande i ett förhållande upprättar bägge parter en lista på fem personer, oftast av de mer kända slaget, som man, om tillfälle ges får idka sexuellt umgänge med utan att förhållandet tar någon egentlig skada. Som Ross jobbade på sin lista har även jag gjort, trots att jag inte ens har något förhållande att ta hänsyn till.

Det finns dom man inte ens vill ha med på listan för att man så önskar att det finns i alla fall den minsta lilla chans att man av en ren händelse hamnar i en alldeles egen version av Notting Hill, med någon minst lika eftertraktad som Anna Scott.I alla fall inte på min lista för jag tror att om jag sätter ord på känslor så finns risken att jag jinxar hela grejen och det aldrig kommer hända.

Men jag undrar hur man skulle närma sig dem som i blivit mer än kändisar, som blivit till personligheter. Som man tror att man känner och uppskattar för vilka de verkligen är, oavsett om det är en fasad man läst sig till i veckotidningar och skvallersiter. Hur dejtar man om man är känd, hur raggar man ? Går det ? Och hur raggar de som raggar på kända människor ? Okej att killarna som jag gillar kanske bara är lite kända och i en liten skara av människor. Hälften av mina vänner vet inte ens vem jag menar när jag förklarar att jag spanar på någon som jag tror alla vet vem det är. Så jag skulle lika gärna kunna spana på vilken random kille som helst. Men killar som är helt galet kända. Typ Ljungberg? Finns det tjejer som inte vet vem han är och ser honom på stan och tänker "Oj vilka söta skrattgropar han har " och sen bjuder ut honom på en fika, eller låtsas man som om att man inte vet exakt hur känd personen ifråga är? Och vad är det för slags människor som är så självsäkra att dom vågar stöta på en kändis utan en tanke på hur det kan skada deras ego? Och om man nu låtsas som ingenting, när kläcker man ur sig att man vetat om kändisskapet hela tiden ?

Själv skulle jag vara helt livrädd att hamna i groupiefacket så jag lär aldrig våga mig på att stöta på någon ens tillnärmelsevis lite känd. Och skulle någon som är ens tillnärmelsevis lite känd stöta på mig skulle jag inte veta vad jag skulle göra för att han inte skulle tro att jag var intresserad av honom bara för att han är känd. Om jag nu var intresserad. Skulle jag vara det skulle jag ju vara det på grund av hans personlighet. Inte för att han är känd.