Jag har prenumerat på Elle i snart två år. Redan efter mindre än några månader märkte jag en viss brist på fantasi när det kom till vem som skulle pryda omslaget på tidningen. Mindre än halvår efter det att hon senast prytt omslaget möttes jag av Caroline Winbergs leende från hallmattan. Något jag tog i akt att påpeka för redaktionen. Svaret jag hoppats på uteblev dock. Ett år efter att hon prytt det för andra gången kommer hon igen. Men vid det laget hade jag redan vant mig. Jag hyser inget annat än beundran än Caroline Winberg och lade hennes namn på minnet redan innan jag såg henne på Elles omslag, då hon gjorde en kampanj för Filippa K som gick att beskåda i tunnelbanan. Men att Elle så oförblommerat tror att läsarna inte har bättre minne än att man kanske lär sig känna igen en modell om den återkommer allt för ofta.
Därför är det så förvånande att fallet är detsamma med två andra svenska fotomodeller, nämligen Mini Andén och Filippa Palmstjerna-Hamilton. Precis som med Caroline W så förekommer Mini två gånger med mindre än sex månaders mellanrum. Filippas omslag har dröjt ett år för att sedan återkomma efter ännu fyra månader då även hon gjort tre omslag.
För en prenumerant blir det nästan skrattretande när modellerna återkommer med så korta mellanrum. Och någon förändring verkar inte vara på ingående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar