Full och dum

Varje gång man går ut påminns man om varför man inte borde ha gått ut och inser i samma stund man kommer just på det att man kom på det försent. Men nu då den tredje säsongen av The Wire just avslutas kan ju inte ens Svt ge mig anledning nog att stanna hemma.

Istället inleds kvällen med att man kastar i sig en provisorisk middag i brådrasket, hoppar i duschen och sen kletar ner ansiktet och riktigt täpper igen porerna. Bara där tror jag att vad som gör att det för alla tjejer utom mig tar så fasligt lång tid är att de inte verkar ha lärt sig den rätt ordningen på saker och ting. Att man lägger hudkrämen först för att sen borsta tänderna och rulla på deo, fortsätter med underlagscremen för att när den torkar blåsa håret och ha tid att improvisera med den övriga sminkningen. I rätt ordning behöver det inte ta mer än någon timme. Så till vida att du inte är en lyxduschare vilket jag inte förstått tjusningen med att vara, man blir ju bara skrynklig som ett russin. Men det där var bara en i sammahanget kanske inte helt nödvändig utsvävning kring hur kvinnor kan rationalisera sitt utekvällsförberedande.

Hur som. Väl färdig missar man givetvis att kolla upp när nästa t-banan går, så istället blir man sittandes utan något att fördriva tiden med, dömd att som en mentalpatient stirra rakt in i väggen följande kvart. Och när tåget väl uppenbarar sig så är det fullt av folk med samma mål i sikte som du men som kommer ännu längre från stadskärnan än du, och därför har varit tvungna att förlägga förfesten till just den vagn du sitter i. I värsta fall så sprider sig en oangenäm odör av spya precis när du satt dig till rätta.Du börjar sakta skruva på dig för att lokalisera den samma utan någon som helst framgång och du får tvångstankar om hur spyan kommer rinnande längs vagnsgolvet och smutsar ner dina prima fina ballerinaskor.

Man kliver av och hamnar utanför utestället valt för kvällen. Har man otur, vilket man osökt nog alltid verkar ha, och råkar komma samtidigt som alla andra och det dessutom är lönehelg kan man i värsta fall bli stående på nästan samma ställe i 60 minuter. Men bara efter tio av dessa är man som fastklistrad till asfalten. Bakom en växer kön i stadig takt och det är det enda som är av godo. För oavsett hur sakta kön framför en minskar i omfång så intalar man sig själv att de bakomvarande kommer få vänta minst lika länge som en själv och som en följd av detta står man kvar. Skulle man ge upp vore det att minska väntetiden för somliga och hur oklädsamt det än må vara så bor det en missunsam jävel i oss alla.

Vissa tar tillfället i akt och lär känna sin omgivning och vinner på så vis kanske lite tid. Andra utnyttjar det faktum att omgivningen inte är vid sina sinnens fulla bruk och tränger sig helt ogenerat framåt tills de står i höjd med garderoben och slipper kylan utanför.

Så man betalar mer än vad man lovat sig själv att någonsin lägga ut på inträde och upptäcker snart att summan för garderoben tillkommer. För den facila summan av tjugo kronor tar personal som sällan är särskilt trevlig men ofta försöker vara så snabba som möjligt hand om ens jacka som man för säkerhets skull och för att man i takt med att man blivit vuxen, om någon nu någonsin blir det, slutat lita på folk utan istället misstror varenda jävel man möter tömt på allt den rymmer av busskort, husnycklar och läppglans för att låta dem försvinna för att sedan inte dyka upp när man som bäst kan tänkas behöva dem och då i sin frånvaro utsätta en för onödig i-landsstress.

Budgeten som redan av inträdet blivit illa tilltygat får sig ännu en stöt då man beger sig till baren och köper ett glas vitt som även det är dyrare än vad man någonsin föreställt sig att man skulle vara beredd att betala för flytande föda. Och inte blir det bättre av att man med största sannolikhet även i baren får vänta på sin tur och även kan se hur folk som strömmar till vattenhålet efter en får sina behov tillgodosedda före en själv. Med glaset i hand följer sedan en sicksackbana bland fyllbultar och drinkhoror som redan borde inse sina egna begränsningar och kanske skulle må bäst av att närstudera infotainmentrullen "Festmedtoden" som frontar begåvningar som Erik Haag, Anders Timell, Sahara Hotnights med flera.

Likväl lyckas någon av dessa onyktra satar alltid stöta till om inte dig så någon bredvid dig och sekunden senare står du med tröjan nedfläckad av rött vin, möjligtvis lite öl på byxbenet eller klibbig på armarna av groggvirke. Om inte så är fallet kanske du har tur att ha lyckats flörta till dig ett bord men då är olyckan snart framme och någon som även denne borde lära sig att inte vifta med armarna onykter har omkull sitt välfyllda glas och innehållet täcker raskt bordsytan för att sedan droppa ner på dina skor och innan du inser att dina händer ögonblicket senare kommer lukta illa av öl börjar du ingå försök att mildra skadan. Ingen annan utom du bryr sig utan fortsätter istället med sitt som om inget hänt. Inte heller den kringströvande personalen verkar bry sig nämnvärt utan är bara på jakt efter tomma glas. Man får beundra deras målinriktning men skulle kanske vilja att de var lite mer flexibla och såg till sina gästers komfort mer än att bara blint följa sitt tunnelseende.

Att de inte ser till komforten utan riktar in sig på det som är mest kostandseffektivt blir så mycket mer uppenbart om man vågar sig ut på dansgolvet. Trängseln som gör att man får allehanda drycker spillda på sig är en faktor som kan få de flesta nedstämda så trängseln på dansgolvet kan man i komparation leva med men det faktum att ingen i personalen på den variation av ställen jag besökt hörsammat mina önskemål om att kanske lägga resurser på att rensa just golvytan från den ansamling av glassplitter som plågar oss som bevistar det gör mig ständigt lika upprörd. Oavsett hur bra låten som spelas är har jag svårt att njuta då jag kan känna hur skärva efter skärva skär in i mina skosulor. I kombination av trängseln förorsakad av just det för tillfället så utsökta musikstycket vilket renderar i armbågar som träffar dina revben och fötter som trampar på dina gör att du raskt söker dig bort från dansgolvet tillbaka till det fortfarande av öl täckta bordet med tillhörande gladlynta sällskap.

Det är vid det här laget som insikten om varför du inte brukar gå ut så ofta når dig och du inser att det inte längre hjälper att dricka för mer sprit skulle aldrig någonsin kan få dig på gott humör igen. Möjligheten finns att någon tänder på den ilska du utstrålar och finner den tilldragande och sexig och försöker utnyttja de sista 45 minuterna åt att övertyga dig så väl medvetet som omedvetet om att personen är din hane/hona för kvällen och förtjänar ett nytt hem. I bästa fall sitter du redan på nattbussen på väg hem och ägnar all din uppmärksamhet på kvällens tvåaktsdrama med ångerfull flickvän och ironiskt bitter pojkvän i de ledande rollerna, ett drama som fortsätter länge till även efter det att du hoppat av vid din hållplats.