Att döma av min bekantskapskrets är jag den enda under 55 som regelbundet slår mig ner framför Go Kväll ! Vilket är tråkigt för då har jag sällan någon att bolla programmet med och bolla programmet vill man för efter att man sett ett inslag eller två så finns det så många obesvarade frågor.
Mitt eget missbruk av vad alla andra i min ålder verkar betrakta som pensionärstv började nog för cirka tre år sedan då jag bara hade skogstv. I skogstvland konkurerarde Go Kväll! mot Bollibompa och Nyheterna. Därför fastnade jag i mina fredagskvällsbestyr framför en panel bestående av IngaLill Mosander, Göran Everdahl och C-G Karlsson som valde sina för veckan nya populärkulturfavoriter. Lika besatt av populärkultur som dom tre så kunde jag förstås inte slita mig.
Sen fortsatte programmet med inslaget jag för alltid önskat att jag själv kommit på, det där en inbjuden gäst sitter vid ett middagsbord tillsammans med programledaren och får låtsas ha en middagsbjudning och bjuda in fyra personer, döda så väl som levande, fiktiva så väl som verkliga. Vem vill inte höra vem Amelia Adamo skulle bjuda på middag ?( Oprah, Margot W, Marianne Lindberg De Geer, Efva Attling ) Och givetvis börjar man genast fundera på vem man själv skulle vilja se på en dylik middag.
Men allt det här har nu kommit att hamna helt i skuggan av Maud Onnermark. Jag bara råkade zappa förbi Svt och där var hon. Med säkerhet i röst taskigt filmat med en kamera som inte verkar veta vad den ska koncentrera sig på har hon skänkt mig tips efter tips på lättlagade maträtter jag velat prova på så snart tillfälle funnits. Maud förtjänar bättre än dålig kameraföring och total tystnad till bakgrundsmusik. Hon är charmig och lagar mat som är smakrik på ett lagom konstigt sätt utan att det blir för komplicerat. Samtidigt är hon inte lika spyfärdigt käck som Jättegottkvinnan.
Idag provade jag faktiskt på Snabb köttgryta, ett recept jag tänkt våga mig på sedan jag såg Maud göra det i tisdags. Jag hade hoppats på att få göra detta i ensamhet i korridorköket till ljudet av P1:s Kulturfredag då jag fylls av irritation över mina grannars inkompetens vad gäller renhållningen av vårat kök. Jag har börjat tro att jag är den enda av oss tolv hyresgäster som lagar mat för jag är då sannerligen den enda som byter soppåse, torkar av spishällen eller slänger diskslasket efter mig. Eller så är de helt enkelt analfabeter som inte förstår de arga uppmaningarna om vems tur det är att gå med soporna eller att det inte är okej att lämna skitig disk framme i över fyra dagar. Sen irriterar jag mig på deras uppenbara oförmåga att överhuvudtaget laga mat de få gånger de försöker. De tror att en omelett gör sig själv trots att stekpannan inte ens är pissljummen och lämnar illaluktande fiskdekokt framme så att alla bakterier kan få sig ett riktigt skrovmål innan de letar sig vidare in i vårt kylskåp.
Men tillbaka till Mauds gryta. När jag såg Maud riva citronskal började jag bli lite bekymrad, jag har svårt för sockerkaksrecept med citronskal, men efter att nu ha provat det så kan jag rekomendera det starkt. Det smakar citron utan att smaka citron. När ni själva försökt kommer ni förstå vad jag menar. Använd dock ett stor gryta. Jag bytte också den hyfsat onyttiga kalvfonden( det är ofta socker i Bongs fonder) till köttbuljong och resultatet blev mustigt. Nu ska jag ge mig på att göra jättebiffen med gremolata och testa modifiera grytan med potatis och morötter (Tack för tipset Henke!). Och anmäla mig som prenumerant till Mauds recept, jag vill ju inte riskera att missa något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar