Mind games

Ibland blir till och med jag rädd över mitt fotografiska minne. Som när jag för två veckor sedan var ute med en vän, och vi vinglar ner för Götgatan med riktning mot Grekisk Fastfood, för att trycka i oss en gyro. Väl framme på Medborgarplatsen ställer jag mig i kön och känner genast igen killen intill mig, som till skillnad från mig redan beställt och som nu vackert står och väntar på sin grekiska kebab.

Denna kille träffade jag redan förra sommaren. Jag vill minnas att det var i juli, denna kväll . Han kunde inte ha varit mer malplace, klädd som en random datakille på valfritt kontor, och den enda på stället över 30, om man bortser från vakterna och delar av personalen. Han var inte på något sätt min typ, men gratis är gott, och när jag är full brukar jag göra en sak av att vara så icke politiskt korrekt som möjligt, och denna kväll föll valet av försökskanin på honom. Så vi började snacka och jag gjorde mitt yttersta för att chocka denna arma killen, och lyckades en liten smula. När sedan dj:n valde att spela Ganja farmer, och jag tvingade honom att dansa, varpå han för att testa mig uttryckte sitt förakt för låten ifråga, förstod jag, inte bara för att han inte var särskilt snygg, att det nog inte skulle bli vi. Jag trodde att vår historia skulle sluta där och då.

Men så, för två veckor sedan korsades våra vägar igen. Han stod där under alkholpåverkan och såg mitt ansikte, och jag som genast kände igen honom, och till på köpet kom ihåg hans namn, kunde på långa vägar se att han även kände igen mig, men inte hade en susning om från var och när. Då vaknade spjuvern, ja vad annars kan man kalla henne, till liv. Spjuvern sa - Hej Daniel! varpå han sa hej hej. Jag skrattade och frågade om han kom på var han kände igen mig ifrån, men han bara skakade på huvudet och blev allt mer osäker, men blev också allt mer säker på att han ju faktiskt borde känna igen mig. När jag sen närmade mig honom och fick min gyro och var på väg därifrån gjorde jag saken etter värre genom att häva ur mig att minnesteknik är något vi tränar väldigt mycket på, på Säpo. När jag väl fått det sagt vet jag att jag messat fullt tillräckligt med hans hjärna och gick därifrån.