Jag har sån stor jävla lust att skrika rakt ut i ren frustration just nu. Eller slå något väldigt ömtålig väldigt hårt. Ta tio tallrikar och smasha in dem i väggen. Från att ha haft en helt okej morgon hamnade jag helt plötsligt på mupplinjen. Människor som ställer helt orimliga krav, typ inte vet var dom är men förväntar sig att jag ska göra det. Eller bara är allmänt jävla dumma i huvet. Jag knyter näven för att lusten att påpeka detta för dem inte ska ta över. Det är nämligen lite min nya grej. Det där med karma. Vilket jag ju insett bygger på den gamla devisen att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Åter till arbetet.