...

Det är när jag, och min pappa, läser sånt här som vi tappar tron på mänskligheten. Om det är något min pappa lärt mig så är det att hålla sig framme. Utan att egentligen tänka på det, är min pappa en väldigt pragmatisk feminist. Men för honom har det aldrig handlat om att jag ska hålla mig framme för att jag är tjej, utan om att jag ska hålla mig framme punkt slut.

Hur som. Han har också lärt sig att om man inte vet något, så frågar man. Annars får man helt enkelt stå ut och gå omkring ovetande, eller i fallet med den koffeinfria kaffet, gå livet igenom otillfredställd. För jag tror nämligen att det är det som är fallet. Jag vägrar tro att Gunnels väninna inte hittat ett enda café i Stockholm som inte serverar koffeinfritt kaffe. Faktum är att de flesta fik jag frekventerar gör det, men på samtliga finns den bakom disk, och förblir där så länge man inte uttryckligen ber om den. Och om man inte gör det får man enligt mig skylla sig så fint själv. Dumhet tror jag visst det kallas.