Idol börjar verkligen ta sig. Förra veckan blev jag grymt besviken och trodde vissa stunder att den här säsongen kommer bli den sämsta någonsin. Men efter igår har jag delvis ändrat uppfattning. Även om det är mer än lovligt misstänkt att programmet går från fjöstalanger till deltagare som är så gott som fullärda.
Ändå kan jag inte låta bli att irritera mig på hur juryn ständigt upprepar sig. År efter år efter år efter år så kommer dom till någon avkrok och varje gång säger Breitholdz något i stil med " Förra året blev jag lite besviken på xxx men i år tror jag att xxx kanske kan överraska" eller " Förra året så hade vi i finalen många deltagare från xxx och det visade ju att det finns talang i hela landet". Har man mitt minne så blir det sjukt trist att kolla på och jag kan inte hålla mig från att zappa över till något annat bara av ren tristess.
Så till rubriken. För igår mer än någon annan gång kände jag att tjej efter tjej, kille efter kille som kom, sjöng och gick verkligen hade " The kristet utseende". Beskedlig, söta, älskvärda och ödmjuka människor som ALDRIG skulle få för sig att lacka ur på juryn för att de gör sitt jobb. Men så kan dessa människor också, efter att ha fötts in i pingströrelsen och således ha sjungit sedan koltålder, också hålla ton. Enda problemet är att dom är för beskedliga, på gränsen till tråkiga, och inte har någon som helst personlighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar