I jämförelse med sin Amerikanska föregångare är svenska, eller den tidigare skandinaviska, versionen av Top Model en sorgligt exempel på vad som händer när man har alldeles för låga ambitioner. Och det är detta som är det mest provocerande när man sätter sig ner för följa spektaklet som för en vecka sedan startade.

Jag blir provocerad av hur dåligt Top Model är för att jag vet exakt hur bra det skulle kunna vara. Som tittare kan jag inte låta bli att tro att delar av programmets låga kvalité är ett tecken på att man av snålhet vill göra ett program som lockar tittare på grund av föregångarnas goda rykte, än snarare sitt underhållningsvärde. Och detta till så låg kostnad som möjligt.

För det är inte bara i jämförelse med ANTM som svenska Top Model är dåligt. Faktum är att svenska Top Model är sämre än alla andra utländska versioner. Och då i alla avseenden. Jag börjar helt enkelt tro att Sverige är ett för tråkigt och blekt land för att överhuvudtaget kunna göra program av den här typen underhållande. Det bygger för mycket på att deltagarna är medvetna om vad som förväntas av dem vad gäller intriger och dramatik och där är svenska tjejer, även om de kan vara subbor i precis samma utsträckning som amerikanskor eller för den delen australiensiskor kan vara. Den svenska jantelagen räcker inte som förklaring till varför tjejerna som ändå blir uttagna helt saknar starquality och personlighet. Ändå blir de få tjejer som under tidigare versioner ändå stuckit ut och gjort det minsta intryck, som Florina, Emma och Elin, anklagade för att vara känslokalla och fruktansvärda människor, då kanske är just deras hängivenhet och vilja som gör att de visar upp sidor som av de övriga uppfattas som galna.

Den amerikanska versionen av Top Model vilar på så väl gott som ont väldigt starkt på Tyra Banks auktoritet. Jag kan reta mig på att ANTM så tydligt målar upp en bild av Tyra som ett helgon, som någon som kan rädda dessa tjejer från en tillvaro som kanske skulle riskera att döda deras drömmar om en modellkarriär. Och just frånvaron av röster som säger emot henne är så påtagliga att det emellanåt blir pinsamt. Men i en svensk version skulle det vara intressant att se i alla fall en ambition av att placera någon med samma grad av utstrålning och interanationell erfarenhet,som ändå vågar och orkar och vill dela med sig av sina erfarenheter som programledare och inte välja de modeller som förvisso varit stora men som hos tittarna inte varit lika kända. Min drömprogramledare är Isabell Scorupco.

Bara för att det är Tv 3 som gör Top Model är det inget som säger att man måste snåla. Ändå är priserna som vinnare får också förvånansvärt snåla i ett internationellt perspektiv. Hur har man i Australien lyckats få med Vouge, när den svenska vinnare får nöja sig med ett modellkontrakt och en kampanj för Make Up Store, är för mig verkligen en svår nöt att knäcka. Är det så få företag som ser värdet i att synas i ett sammanhang som Top Model? Eller är det så att företagen redan i förväg kan se vilken i grunden kass produktion det i slutändan kommer bli för att undvika alla eventuella samarbeten? När man ser programmets hemsida kan man ju inte låta bli att böja sig för det senare alternativet då hemsidan får mig att undra om Sverige, eller snarare Tv 3 då, rest tillbaka till 90-talet och låtit en medelmåttig gymnasieklass med basala kunskaper av html, java och allt vad modernt heter göra hemsidan.