måndag, september 17, 2007

Ensam mamma söker

Ensam mamma söker är verkligen en kavalkad i allt svenskt. Svenska hits, "vanliga" svenska killar och en i mina ögon väldig extrem medelklasstillvaro. Vad gör dom på sina dejter? Jo, bestiger Kebnekaise (skulle Freud se det som en metafor för vad den lycklige utvalde kommer få göra senare i serien? ) eller åker på husvagnssemester, eller på båtsemester i Stockholms skärgård. Ett utmärkt sett att försöka sälja in Sverige, eller vad dom nu försöker göra. Och det är väl därför som somliga älskar det, folk vill att alla ska bli kära och leva lyckliga i alla sina dagar. Varför är det annars så väldigt lite fokus på eventuella konflikter och konkurrens killarna emellan? Istället dunkar dom varandra i ryggen och konstaterar att alla ju är "vanliga" killar och inte alls så där markvärdiga som dom först trodde. Jämför med Bachelor som gick för några år sedan, då det endast var snack om vilken tjej som var mest falsk ( inte sällan den som killen gillade mest, eller som den veckan ansågs snyggast,och som man såg som det största hotet).

Det jag verkligen inte förstår är hur dessa kvinnor hunnit med att klämma ut alla dom här ungarna. Hon som är 31 år har hunnit klämma ut fyra stycken och hon som är 28 tre stycken. För mig som är 25 och fortfarande barnlös är det fullkomligt ofattbart.

Det är charmigt men alldeles för pinsamt för att stå ut med i längden. I synnerhet då killarna lyckas klämma ur sig saker som att dom vill erbjuda tjejerna massage ( jag svär, det var som taget ur en Nilecitysketch eller något), pratar om tjejerna som prinsessor, lagar mat, och längtar efter sina hundar. Eller för den delen förmanar sina barn att inte slåss, hoppar av hela serien för att dom brutit foten, eller tar varje chans dom får att prata om sina egna ungar.Jag lockas verkligen inte av det här, tycker det är tråkigt och förutsägbart, i synnerhet då kvällstidnignarna hakar på och de bägge börjar gå hand i hand. Då blir det overload av hela slanten och cynisk som jag är kan jag inte låta bli att tänka att det nog ändå aldrig kommer hålla för någon av dom där mammorna med vilken kille den än välja månne.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vad bra du skriver! :)