Idol har börjat igen och jag måste faktiskt erkänna att jag tycker det tappat mycket av sin forna glans. Efter tre år känns allt så välbekant att man verkligen hoppas och tror att programmet ska lyckas överraska med något helt nytt. Och då något nytt förutom ännu ett i raden av programledarpar.Att inte Carina och Carolina fick i uppdrag att sända hela programserien tycker jag är rent ut sagt skamligt, speciellt om man tar i beaktande vem Tv 4 valde istället. Och att Jidhe dessutom lusar ner uttagningarna med sin hemska voiceover får mig nästan att vilja byta kanal i protest.

Det finns en galen tjusning i att se andra göra bort sig på tv. Men vad jag inte förstår är hur folk orkar sitta och moralisera över att juryn är så elaka. Vi kollar ju ändå på det, då vet jag inte om det finns utrymme att tycka att Kishti är för grym, Breitholdz för ond och att Swartling verkar finna nöje i att fördumjuka dom som söker till Idol. Hallå! Hela programidé går ut på att vaska fram Sveriges bästa artist, och alla dom där människorna vi så gott skrattar åt, som varken har ton eller melodi har redan gått igenom en uttaggning, dom är utvalda för att bli våra allmänna driftkuckun resten av året. Jag vet liksom inte vem som är värst, vi som finner oss underhållna av det, som har mage och tycka att det är facism, eller produktionsbolaget som väljer att förleda människor att tro att dom har en ärlig chans, när de i själva verket bara ska underhålla oss med sin falsksång?

Personligen tycker jag att juryns grymhet börjar gå till överdrift, och att dom spelar över. Dom låter idioterna hållas alldeles för länge, som den där killen som sjöng tio låtar, trots att dom efter första tonen kunde bett honom vända och masa sig ut. Det känns krystat och tillgjort och jag är glad att autditionturnén snart är över.

I övrigt tycker jag att det är väldigt tunnsått med talang i år. Bara två program men ingen har gett gåshud även om rockbruden med sin trasighet blivit en liten favorit.