Golare har inga polare

När jag gick sexan bestämde sig begåvningsreserven i mitt bostadsområde för att det vore kul att ha tänt eld på och bränt ner en skola. Dom försökte i alla fall. Kastade in ett par dunkar med bensin genom fönstrena i mellanstadiets flygel, vilket fick till följd att hela längan sotskadades.

Har jag berättat om mitt sjuka minne, och mina förmåga att lägga märke till detaljer? Det är som det där som Aro pratar om i trailern till Efterlyst. Kanske la du märke till bilen som stod konstigt parkerad bla bla bla. Så där har jag tänkt från nioårsåldern till dessa dagar. Så när jag den där höstsöndagen kom cyklande och utanför mitt hus såg begåvningsreserven stå och hänga tänkte jag instinktivt att det här, det här borde jag lägga på minnet. Så när jag kom hem kollade jag på klockan. Som om jag visste vad som var i görningen. Jag kan inte förklara varför jag gjorde det, jag bara visste att jag borde göra det.

När jag sen kommer till skolan nästa dag och vi får förklarat för oss att begåvningsreserven har försökt bränna ner stället är det första jag säger till min lärare att jag såg samhällets olyckskorpar stå och hänga var och när. Varpå jag genast får höra att jag kanske borde berätta det för polisen. Som ju kommer till skolan. Så jävla smart var jag ju inte, för inte bara polisen vet att jag vet detta, utan det vet hela min klass, och följdaktligen också systrar och bröder till dem jag pekat ut. Vilket kanske inte är helt lyckat, med tanke på att de är lite instabila. Men jag tror jag någonsin tänkte att det inte har någon betydelse, att ju fler som vet att vad jag vet borde jag klara mig undan dem, för då skulle ju folk ändå genast förstå vad jag råkat ut för om jag nu skulle råka ut för något. Och eftersom jag hade väldigt få polare, gjorde det mig inte så jäkla mycket att också vara en golare.

Varför berättar jag då detta? Jo för att en av dem jag golade på nu börjat komma upp på FB, som förslag på vem jag ska bli vän med. Kanske vore något. Golare & Polare