Jag och min pälsmössa - Helt Kokko gör en Blondinbella

Jag och min kära pälsmössa. Den har varit förvisad till en flyttlåda i min pappas förråd i flera år, jag hittade när jag tvingades röja i somras, och den fick följa med till Stockholm. Jag fick den när jag var åtta. Man kan tycka vad man vill om att en åttaåring har en pälsmössa, men jag tror det säger mer om min pappa än om mig. Och det kanske också ger en hyfsad bild av vilken excentriker jag ändå är, när jag är dotter till någon som vill klä ut sin dotter i pälsmössa innan nått tonåren.

Den har alltså varit med sen början av 90-talet. Fodret är trasigt och jättesmutsigt, och jag har nästan växt ur den. Ändå lockas jag av tanken på att faktiskt ha den på mig även nu. Men frågan är väl bara om jag verkligen vågar.

Jag har försökt rättfärdiga mitt eventuella nyttjande av denna pälsmössa med att det är räv, och inte mink eller något annat som föds upp på farm. Den är gjord av en räv som min farfar tog av daga när han nöjesjagade. Det skulle varit mer eller mindre död oavsett om jag skulle ha en mössa eller ej. Funkar den lama ursäkten? För jag verkligen verkligen gillar den. Men plågas av samvetskval. Så jag lägger det i era händer. Jag vill ändå flika in att jag lockas lika mycket av den nostalgi som mössan väcker, som den provoaktion den kan tänkas väcka. Det skulle vara spännande om den kommer väcka några som helst reaktioner. Men jag kanske har för höga förväntningar? Dem jag visar den för är för det mesta fullkomligt likgiltiga, men Tönten tyckte den var äcklig. Vad tycker ni?