Det ska tydligen finnas en amerikansk, eller om det nu var engelsk hemsida, vars hela affärsidé går ut på att försmådda kvinnor hänger ut män de dejtat som varit otrogna eller behandlat dem illa, och detta för andra kvinnor inte ska råka illa ut. Det var inte riktigt sånt här jag föreställde mig när jag som nybliven feminist i högstadiet funderade kring det här med systerskap.
Hursom. Huruvida man har något som helst ansvar att berätta för någon man känner som blir bedragen, att hon eller han blir just det, är en fråga som brytt min hjärna ett tag. Till att börja med för att jag i somras såg en kille stå och gnida sitt stånd mot en tjej som inte var hans flickväns rumpa, samtidigt som hon så gullepluttigt beskriver deras förhållande som rena rama drömmen. Visst att han kanske får göra det, det vet jag inget om. Men det gjorde mig i alla fall fundersam. Sen så var det en annan kille som enligt honom hade ett öppet förhållande. Och som resonerade efter devisen att det hans flickvän inte visste hade hon inte ont ut av. Och som tyckte att jag ju gott, om jag ville, kunde få vara det där hon inte visste om. Och ytterligare än som passade på att ha lite roligt medan hans flickvän var bortrest. And the list goes on. Och jag tänker så här. Visst att jag skulle kunna gå fram till de här tjejerna och säga precis hur landet ligger. Men varför skulle jag göra det? Gör man det förväntar man sig att det ska göra skillnad. Men jag tror, är närmast övertygad om, att de här tjejerna redan vet. Om inte annat så omedvetet. Vad tjänar det då till att jag kommer och bekräftar det de förmodligen redan vet.
Att stanna kvar hos någon som bedrar än är nog för de flesta förknippat med väldigt mycket skam. För ofta stannar man kvar just för att ingen säger något. Alla vet, men ingen frågar sig vad som är fel. Man är så mån om att hålla uppe fasaden att man aldrig ens för en sekund låter den falla. Om då någon ändå vågar sig på att sticka hål på den där bubblan och man ändå håller fast vid att man tänker stanna kvar blir skammen man tvingas bära dubbel.
söndag, december 20, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar