Det här året har varit ett skitår i så jävla många bemärkelser att jag inte ens orkar tänka på det. Visst, vem som helst som skulle betrakta det utifrån skulle väl kunna påstå att jag egentligen inte har något att klaga på, men själv känner jag att jag inte kommit någonstans. Jag har stått och stampat på precis samma ställe i tolv månader, utan att rör mig nämnvärt, detta samtidigt som folk i min omgivning skaffar barn, flyttar ihop, förlovar sig, gifter sig, och det ena med det tredje. Men mentalt har jag nog gjort en desto större resa i år. Jag har nått väldigt många ovärderliga självinsikter och om det är till priset av att inte komma någon annstans vad gäller jobb, bostäder och relationer, så är det jag beredd att offra det.

Jag ser fram emot 2010 med stor tillförsikt. Men just för att jag är så besviken på hur pissigt det här året varit, vill jag inte ha allt för stora förhoppningar på det kommande året heller. Det riskerar liksom bara att bli pannkaka av alltihop. Men ändå känner jag på mig att det kan bli helt jäkla fantastiskt! Bara gör det. Jag är beredd att lämna allt jobbigt som hänt 2009 bakom mig, och inte låta det diktera min framtid. Jag är verkligen det.