Dem Bow är en mardröm för att deras flyers till att börja med är helt vedervärdiga. Jag vet att de blivit mindre dåliga på senare tid, och man kan ju bara spekulera i varför, men att det finns män(niskor) som tror att sådana här bilder ska locka folk till att komma och dansa, och inte förstår vad bilden målar upp för slags förväntningar hos delar av publiken, borde läsa lite genusteori.
Jag svär på att gubbar på affärsresor ser dessa och undrar var den där stripklubben det annonseras om ligger.
Men så kommer det till musiken. Det är superkomerisell helt själlös rnb, hiphop, dancehall och reggaeton. Det är så tragiskt! Det finns bättre klubbar, eller det borde det i alla fall finnas. Det är väl det som är allra sorgligast. Att detta är vad som står dessa arma ungdomar till buds. De tar vad de får, och får finna sig dyngan de omges av. Stackars satar! Då kan man ju tänka att arrangörerna borde anstränga sig i alla fall lite och sätta lite heder i vad de gör. Men icke. Jag inbillar mig att de lever efter devisen att de ger folk vad folk vill ha. Men om folk inte har något andra alternativ, vad ska de göra? Stanna hemma? Dansa, flörta och supa vill alla göra, och inte behöva stanna hemma för att det inte finns någonstans att gå.
Min dröm gick ut på att jag och mina kompisar till ett Dem Bow som verkligen fräschat upp lokalerna så att det mer kändes som man var i Paris än Stockholm. Det var fräscht och förförsikt. Men musiken var helt anskrämlig. Det blev så klart en massa drama, och jag kände mig mest som en gammal tant som betraktade de här galna ungdomarna som hade så jävla roligt, eller bara inte var smarta nog att inse sitt bästa, och startade gräl efter gräl. Och just den där oskuldsfullheten som finns hos många av dem som går på Dem Bow är nog det som retar mig allra mest. De har inte lärt sig att börja ställa krav. Musik för dem är inget annat än något som står på i bakgrunden när de flörtar lite. Det är inte på liv eller död hur dj:n lägger upp sitt set. De står kvar och dansar även om låten är dålig, för de har inte ens bildat sig en uppfattning om huruvida låten är dålig eller ej. De har blivit hjärntvättade av att ha hört låten till leda på radio, så att även om de tyckte Sean Pauls eller Million Stylez senaste är jätteäcklig, har den ju börjat svänga lite vid det här laget. Jag saknar den tiden, då jag var så lättövertalad. Där jag inte ifrågasatte, utan bara lät mig förföras. Jag blev äldre, klokare, men till vilket pris?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar