Det som någon bajsat ut känner någon annan för att snorta upp

Varför trycker folk upp saker i näsan som andra med stor möda låtit passera genom ändtarmen? Snälla någon besvara denna fråga, den gör mig sömnlös.

Till min arma fader har jag bara en sak att säga. Jag kommer aldrig knarka. Det är alldeles för dyrt.

A night out

Det sista jag gjorde innan jag gick hemifrån var att måla naglarna. Att de därför såg ut som hell innan jag ens kommit till tunnelbanan var inte direkt överraskande. Hatar att det tar hundra år för Mavala att torka. De är snygga och billiga men man får sitta som en förlamad i minst fem minuter om man inte vill repa ytan.

Men iaf. Hur mycket det än retade mig, så var det ändå så jävla mörkt på klubben, att det nog inte fanns en själ där inne förutom jag, som överhuvudtaget brydde sig om hur mina naglar såg ut. Faktum är att det var ett sånt kolossalt underskott på människor av honkön att jag nog hade kunnat gå dit med fett bakishår, mina mest slitna harembyxor, utan bh, flipflops och en risig t-tröja, och ändå fått ragg.

När jag för en sekund lämnade mitt sällskap berättade han när jag kom tillbaka att tjejerna intill honom medan jag varit borta fått påhälsning av minst, och då sa han minst, femton killar. Och då var jag borta kanske högst tre, fyra minuter. Det skulle ju förklara att det på allvar var män som stod och tryckte sitt skrev mot Anki, 50 från Skogås, som dragit på sig ett par spetsstrumbyxor och cityshorts. Själv kollade jag på henne med avsmak och undrade om hon kanske kommit fel, men sen insåg jag att det var just därför hon kommit dit. För att det var ett lätt ställe. Ett lätt ställe. Och den insikten verkligen verkligen äcklar mig.

Det talas ju väldigt mycket om att tjejer är slampor och inte har någon självrespekt, men frågan är väl vem som är den riktiga slampan. Den här bruden utstrålade inte ens särskilt mycket desperation, och kanske var det just därför hon fick napp. Men inte ens något riktigt jäkla skabb skulle nöja sig med vad som helst. Det gör man ju bara om man som den där kvinnan i Fight Club har en månad kvar och leva och bara vill knulla en sista jävla gång.

Själv vet jag inte vad som hänt. Det måste vara något med vattnet. För på mindre än en vecka har män jag hälsat på och talat med för mindre än tre månader sedan helt glömt bort vem jag är och att vi någonsin möts, och istället försökt dra någon konstig historia om var de kommer ifrån, hur gamla de är och var de bor. Har jag gått upp så mycket i vikt att jag blivit oigenkännelig?

Fast. Jag väljer ändå mina stötdämpare vilken dag som helst framför det vanligaste bantningsknepet av idag. Jag har hört att det är dyrt i drift och att det har vissa biverkningar. Paranoja är ju bara en i mängden.

En mardröm

Andra personer drömmer mardrömmar om hur de blir våldtagna, hur deras föräldrar mördas och hur de jagas av en galen psykopat. Jag drömmer mardrömmar om att jag tvingas gå på Dem Bow.

Dem Bow är en mardröm för att deras flyers till att börja med är helt vedervärdiga. Jag vet att de blivit mindre dåliga på senare tid, och man kan ju bara spekulera i varför, men att det finns män(niskor) som tror att sådana här bilder ska locka folk till att komma och dansa, och inte förstår vad bilden målar upp för slags förväntningar hos delar av publiken, borde läsa lite genusteori.



Jag svär på att gubbar på affärsresor ser dessa och undrar var den där stripklubben det annonseras om ligger.

Men så kommer det till musiken. Det är superkomerisell helt själlös rnb, hiphop, dancehall och reggaeton. Det är så tragiskt! Det finns bättre klubbar, eller det borde det i alla fall finnas. Det är väl det som är allra sorgligast. Att detta är vad som står dessa arma ungdomar till buds. De tar vad de får, och får finna sig dyngan de omges av. Stackars satar! Då kan man ju tänka att arrangörerna borde anstränga sig i alla fall lite och sätta lite heder i vad de gör. Men icke. Jag inbillar mig att de lever efter devisen att de ger folk vad folk vill ha. Men om folk inte har något andra alternativ, vad ska de göra? Stanna hemma? Dansa, flörta och supa vill alla göra, och inte behöva stanna hemma för att det inte finns någonstans att gå.

Min dröm gick ut på att jag och mina kompisar till ett Dem Bow som verkligen fräschat upp lokalerna så att det mer kändes som man var i Paris än Stockholm. Det var fräscht och förförsikt. Men musiken var helt anskrämlig. Det blev så klart en massa drama, och jag kände mig mest som en gammal tant som betraktade de här galna ungdomarna som hade så jävla roligt, eller bara inte var smarta nog att inse sitt bästa, och startade gräl efter gräl. Och just den där oskuldsfullheten som finns hos många av dem som går på Dem Bow är nog det som retar mig allra mest. De har inte lärt sig att börja ställa krav. Musik för dem är inget annat än något som står på i bakgrunden när de flörtar lite. Det är inte på liv eller död hur dj:n lägger upp sitt set. De står kvar och dansar även om låten är dålig, för de har inte ens bildat sig en uppfattning om huruvida låten är dålig eller ej. De har blivit hjärntvättade av att ha hört låten till leda på radio, så att även om de tyckte Sean Pauls eller Million Stylez senaste är jätteäcklig, har den ju börjat svänga lite vid det här laget. Jag saknar den tiden, då jag var så lättövertalad. Där jag inte ifrågasatte, utan bara lät mig förföras. Jag blev äldre, klokare, men till vilket pris?

Kolashot

Igår hamnade jag på Skeppsbar av alla sunkställen här i världen. Musiken sög, klientelet stod för den största överraskningen, och föga förvånande var bartendern inte direkt något ljushuvud. För när min kompis pojkvän bad om en lakritsshot, tog han första bästa shotsflaska och hällde istället upp en kolashot, och det utan att säga något om saken. Var gick den här jeppen sin bartenderutbildning? Inte var det den som man fick se prov på i Semestersvenskar inte! Så min kompis konstarerar att den luktar kola, inte ser ut som en lakritsshot, och att den också smakar just kola. Hon försöker konfrontera bartendern med detta men får då höra att lakritsshotsen var slut och att han tog det han hade. !!!!!! Tog det han hade. Så om jag ber om en öl och dom inte har det, då kanske jag får en cider istället, men det får jag inte veta förrän jag druckit en droppe. Men vad kan man förvänta sig av ett ställe som Skeppsbar, egentligen? Inte att bartendern vet att Sambucca kan fungera som en ersättning för lakritsshot? För det var inte som om det gick för honom att han hade kunnat erbjuda min kompis det istället. Istället fick jag, som gäst, fråga om dom hade Sambucca, och föreslå att han kanske kunde fixa en sådan istället. Jag borde begärt en öl för besväret. Det vet väl tamefan vem som jävla helst att Sambucca smakar lakrits? Om inte annat är det väl inte för mycket begärt att bartendern på en slarvig sylta vid Slussen vet det. Om nu lakritsshoten är slut det vill säga. Då måste man rimligtvis försöka hitta en lösning på problemet, inte bara sopa det under mattan genom att hälla upp kolashot och låtsas som om det regnar.

Maybach

Att rulla upp till klubben i en Maybach från Freys hyrverk med tonade rutor, är inte fullt så koolt som kanske tror, när klubben visar sig vara packad, och man inte, hur man än försöker att övertala vakten med att man kommer från någon ambassad tillhörande något land i Mellanöstern, kommer in.

Samtidigt står de få killar i kön som fortfarande hyser hopp om att få komma in, och gapar så stort att en kattuggla skulle kunna bygga bo i käften på dem. Hur kan ni vara så lättimponerade? Ser ni inte igenom det?

...

Jag fucking hatar klubbar som inte kan klämma ur sig vad det är för inträde. Och nej, det är inte som om arrangörerna glömt det, i så fall är har de väldigt konsekvent glömska. Varken på hemsidan, på fejan eller på något annat forum kan jag hitta vad det är för inträde. Och då kanske det finns någon som tycker att jag är snål men det handlar inte om att jag är snål, det handlar om att jag gillar att planera. Jag vill inte ha en obehaglig överraskning. Jag frågar mig varför en klubb håller inne med om inte informationen av allra största vikt, så i alla fall information av viss vikt? Är det för att arrangörerna tycker att de är för dyrt? Är de rädda att om de avslöjar att de kostar 20 - 50 kronor mer än konkurrenterna, så kommer ingen dyka upp? Vittnar det inte om en sjuk osäkerhet som arrangör? Att man inte litar på sin produkt? Men jaja, nu är det inte som att det vimlar av klubbar som vill föräras med min närvaro ikväll, så det blir väl till att gå till den där klubben som kategoriskt vägrar informera gästerna om vad det kostar.