Jag har växt upp en ensamstående far. Kvinnor har kommit och gått i hans liv, vissa har jag älskat från djupet av mitt hjärta, andra inte klarat av överhuvudtaget. Men aldrig någonsin har min relation till dem haft något som helst inflytande över den relation min pappa haft till var och en av dem. Det är därför en serie som Ensam mamma söker för mig är fullkomligt obegriplig.
Jag kan förstå att man vill att ens barn ska komma överrens med ens nya partner. Så långt är jag med. Men att det ska hänga på just det, huruvida barnet och partner kommer övrrens, eller har gemensamma intressen, är att begära alldeles för mycket. För oavsett om barnet och partnern så är själsfränder, så kommer det i en ny familjesammansättning alltid uppstå konflikter, och då har det ingen som helst betydelse ifall barnet gillar att idrotta, och man råkar vara ihop med någon som spelar innebandy.
Jag tycker tilltalet i Ensam mamma söker är enfaldigt och korkat, och jag tycker att kvinnorna som väljer att ställa upp i skiten underskattar sig själva grovt. Dom kanske tycker att det är en kul grej, men det tycker inte jag. Jag tycker dom ger sina barn alldeles för mycket att säga till om. Och även om dom i slutändan själva bestämmer helt och hållet vilka de vill fortsätta dejta, så har samtliga varit väldigt måna om att framstå som demokratiska, och inkännande. Det är ju bara så pinsamt att se hur de försöker hitta gemensamma nämnare mellan sina barn och dessa singelkillar. Pinsamt och genant! Man kan väl inte rå för vem man gillar? Skulle min pappa valt tjej efter mina intressen snarare än sina egna skulle han haft en tjej han inte hade haft något gemensamt med. Det är inte barnet som ska bli ihop med killen, det är mamman!
Och så då Mammas pojkar. Återigen, det är inte mammans som ska vara ihop med tjejen, det är pojken i det här fallet! Jag förstår inte vad det är som har gjort oss så måna om vad alla andra tycker, att vi lägger det i våra föräldrar, och våra barns händer vilken partner vi väljer, helt obegripligt! Vad kommer härnäst? Hund söker husse? En hund får välja partner åt sin matte? Skulle kunna funka för om en unge kan välja livspartner åt sin förälder, nog kan väl en hund göra ett lika gott val åt sin matte?
söndag, november 01, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar