För två veckor sedan, när det var tänkt att jag skulle träffa Tönten, men han i sista stund, en timme efter utsatt timme, lyckades klämma ur sig ett urskuldande sms om att han skulle bli kvar på jobbet till på småtimmarna ( en fredagkväll), bestämde jag mig för att det fick vara över. I samma sms tyckte han också att jag likt någon typ av nickedock väl kunde höra av mig om jag ville komma förbi hos honom vid lunch dagen därpå. Någon slags värdighet har jag väl ändå? Eller är det den killar tycker att jag saknar? Är det det som gör att de får för sig att föreslå något sådant? Tror att jag är beredd att sjunka så lågt? Jag vet att det är jag som läser in en massa, det är jag som tänker så här om mig själv, inte han. Men ändå?
Jag svarade aldrig på det där smset, jag tittade aldrig förbi hos honom dagen därpå, och sedan dess har jag inte hört så mycket som ett pip från honom. Eftersom han helt saknar initaitvförmåga när det kommer till det täcka könet antar jag att han väntar sig att jag ska ringa, eller så har han vett nog att förstå att det är kört. Eller så har han bara så sjukt mycket att göra att tanken att höra av sig aldrig slagit honom, och tror att jag sitter och väntar på honom som om jag inte hade något bättre för mig.
Jag har ältat det här i massor de senaste veckorna. Till att börja med plågar jag mig själv med tanken på att jag aldrig var mer än ett bra ligg. Försöker samtidigt slå ifrån mig sådana tankar med att det var jag nog bestämt visst inte. Vi hade bara dålig tajming. Och han är en fucking jävla idiot som lovar guld och gröna jävla skogar. Jag är lika arg på mig själv för att jag gått på all jävla dynga han försökt inbilla mig. Jag förstår inte hur jag kunde vara så jävla dum i huvudet att jag gick på allt han sa, han har gjort det om möjlit ännu svårare för mig att lita på folk. Hur kommer det sig att varje gång man drar ner garden så passar någon idiot på att återigen påminna en om att man ska misstro varenda jävel som kommer i närheten? Och det drabbar ju bara dem man fram tills den där idioten dykt upp avvisat. Alla de där fina killarna som ger upp, dom som muttrar om att de inte lönar sig att vara snäll. Hmm.
fredag, november 20, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar