Jag är med i en seminariegrupp som inte vågar gå in i klassrummet innan föreläsaren har kommit. Det betyder att jag inte har någon som helst respekt eller förståelse för någon av mina kursare. Jag har redan dömt ut dem som enfaldiga och fega, för att stå och trycka i korridoren fast dörren är öppen, ljuset påslaget och klassrummet är tomt är för mig fullkomligt obegripligt. Dessa människor har endera fått en taskig uppfostran eller så är dom bara inte fullt lika begåvade eller världsutmanande som jag. Vilket jag inte heller kan förstå att man inte kan vara. Kanske är det inte feghet, att det skulle handla om rädsla är kanske att göra en alldeles för enkel slutledning. Men vad handlar det i så fall om? Oförstånd, oförmåga att ta självständiga beslut? Bristande initiativförmåga?