Mitt kontrollbehov och jag

Mitt enorma kontrollbehov gör det mer eller mindre omöjligt för mig att ge bort julklappar. Jag vill ge bort saker som kommer uppskattas och användas. Jag vill inte ge bort något som hamnar på vinden, i källarförrådet, och som inte fyller något annat syfte än samla damm. Det är min värsta mardröm. Jag skämtar inte när jag lätt skulle kunna förebrå någon som inte låter min gåva komma till sin fulla rätt. När jag i lördags på jobbet vann en kokbok size gigantisk tänkte jag att jag skulle kunna ge bort den till en kompis som jag föreställer mig behöver en bra grundkokbok. Men så kom jag på att jag kommer kväva henne till döds med frågor om hon lagat något från boken, och att det i slutändan kommer döda vår vänskap.

Jag klarar liksom inte av tanken på att jag lägger den här gåvans öde i någon annans händer. Pallar inte! Då låter jag hellre bli. Även om det också betyder att jag själv får några presenter mindre. Det är sånt man får leva med.