Nödig

Och så det här människorna som inte under några som helst människor kan tänka sig att någonsin gå på herrtoaletten. Nu pratar vi inte herrtoaletter med pissoar utan bara en helt vanlig toalett som bara råkat ha begåvats med en skylt där det står herr eller som på annat sätt meddelar att det är en toalett främst ämnad för herrar. Inte för att det är bara en pissoar, utan bara för att det ska vara så. Vilket ju egentligen är det som är i sammanhanget obegripligt.

I vilket fall. Sist det hände var jag på Ritorno. Den andra toan var upptagen, framför mig står en tant i drygt 60-års åldern och när jag kommer in frågar jag om det är upptaget på herrarnas, och hon säger nej, jag öppnar dörren, frågar vill du gå, varpå hon kollar på mig som om jag vore en vettvilling, och sen slinker jag in och gör mitt.

Det är just deras reaktion som är det mest underhållande. Det är närmast skrattretande att se hur de häpnar över min fräckhet. Gå på en herrtoalett? Hur vågar hon? Hur kan hon? Har hon ingen skam i kroppen? Hur vore det om alla bara gjorde som de själva ville hela tiden? Hur skulle världen se ut? I mig får dom äntligen se sin fiende personifierad. Här har vi äntligen den där rysliga människan som är för jämställdhet, inte tror att det finns några rella skillnader mellan könen, och som är tjej och vågar ta för sig. Skandal!

Nu pratar jag inte bara om gamla människor. Det här händer ju mig, och säkert många andra tjejer när vi med jämna mellanrum går ut på krogen och vägrar finna oss i att kön till tjejtoan slingrar sig längre än brödköerna i Ryssland gjorde i slutet av 90-talet. Och det är hånet vi får utstå, blickarna vi får ta när vi vågar oss ut, det är inget annat än ren och skär avundsjuka.