Tvivelaktiga människor

Det här är veckan Universum bestämt sig för att jävlas lite extra med mig.

Till att börja med har jag, för andra gången i höst, lyckats lämna tillbaka en bok på fel bibliotek. Första gången det hände lovade jag mig själv att det inte skulle hända igen. Likväl är en av böckerna från kursen jag läser just nu, som jag trodde att jag återlämnat, fortfarande utlånad. Den står ej att finna hemma hos mig eller på jobbet, så min slutledningsförmåga säger mig att jag gjort samma misstag. Och det retar mig något så ofattbart. Jag har ältat detta i två dagar, och kommer, om inget annat kommer i vägen, fortsätta älta det i säkert två dagar till. I värsta fall får jag väl köpa en ny bok, men det kommer reta mig om möjligt ännu mer för det är så sjukt onödigt. Som fan. Det är inte hela världen. Någonstans vet jag det, och vet det väldigt väl. Likväl kan jag inte rå för att det håller på att reta gallfeber på mig.

Vidare håller jag på att bli sjuk. Jag är inte den som blir sjuk. Blir jag sjuk så går jag ändå till jobbet. Jag är en av de där onda människorna som målas ut som skurk i dessa tider av baconsnuva. Och så är jag av uppfattningen att svenskar, för jo det är svenskar och lata välintegrerade invandrare som inte har någon arbetsmoral eller pliktkänsla,känner efter för mycket och sjukanmäler sig så fort de får ont i svalget. Sjuk är man då man har så hög feber att man inte kan stå upp utan att nästan svimma, samt kaskadspyr konstant. Sen finns det ju dom som fortsätter jobba hemifrån även då, men det är väl upp till dem.

Det jag skulle komma till är att min muntermometer är borta. Fodralet ligger tomt i toalettskåpet, vilket påminner mig om att jag måste bli bättre på att lägga tillbaka saker där det hör hemma. Det blir så mycket enklare att hitta dem sen, när man BEHÖVER DEM. Jag har närmast vänt upp och ner på mitt lilla kyffe i jakt på denna termometer, letat på samma ställe säkert femton gånger, och den är spårlöst försvunnen, så nu börjar jag tro att någon tagit den. Någon som i mitt senaste ragg. Skulle inte förvåna mig en enda sekund om han vore kapabel att öppna mitt toalettskåp i jakt på svampmedicin eller något annat som gör mig till en tvivelaktig person, skådat inget annat än plåster och nagellack, och sen nypt det enda av värde, det vill säga termomotern, och sen låtsats som det regnat. Ännu en anledning att bara köra bortamatcher.