Min menskopp och jag

Inlägg om mens, mensvärk, pms och dylikt brukar ju provocera somliga något så ofattbart. Allt funktioner med kvinnokroppen som medför någon slags kroppsvätska, uppfattas som icke önskvärd, och är tabu att prata om. En fin flicka borde veta bättre än att prata högt,vitt och brett om hur mycket hon blöder varje månad. Det passar sig inte. Well, den uppfattningen provocerar mig ofattbart och jag provocerar tillbaka genom att nu skriva ett långt inlägg om mitt liv med min sedan sex månader tillbaka väldigt trogna menskopp.

Menskopp kanske somliga av er undrar. Vad fan är det? Det flesta kvinnor använder tamponger, bindor eller trosskydd när de har mens. Och fast det tar mig emot så känner jag väl mig nödgad att kalla menskopp för det i sammanhanget alternativa mensskyddet.



Menskoppen funkar som så att man viker ihop den, och helt enkelt stippar in den. Sen drar man lite i pipen och det skapas ett vakum som gör att den hålls på plats och inte läcker. Det tar ett tag innan man får fason på hur man enklast sätter in den, och jag tror att det är ju hur man sätter in den och tar ut den som skrämmer många från att byta från traditionella mensskydd till menskopp. Och ja, det är väl långt ifrån fräscht att dra ur en plastgrunka full med blod ur muttan, men helt ärligt, bajs, kiss och mens är sällan särskilt fräscht. Jag upplever att det var fasligt mycket äckligare att dra ut en blekt propp av papper som stank inte blod utan allt utom just blod. För jo, att använda menskopp får inte lukten att försvinna, men det kommer lukta annorlunda. Den där skämda lukten som förföljde mig tidigare, som gjorde att jag inte kände mig ren utan äcklig och rent ut sagt frånstötande är borta, men när jag tömmer koppen så känns lukten av järnen väldigt markant. Det är väl om möjligt den enda nackdelen. Men jag kan uppleva att det är väldigt befriande, för det där järnet är trots allt något min kropp skapat alldeles själv, det är inte artificiellt eller kemiskt skapat, utan en del av mig. Och jag kan inte hata mig själv för något min egen kropp ligger bakom.

Jag bytte till menskopp för att jag var nyfiken på att prova. Till att börja med kostar bindor och tamponger mig, och säkert de flesta andra, ett par hundra per månad. Med menskopp, som kostar runt 300, har man tjänat in den summan på tre månader om inte snabbare. Men sen så är det ju också väldigt skonsamt på miljön. En menskopp görs i silikon, och även om produktionen av plast inte är av godo, är det ändå bättre med en kopp som håller tio år, än att använda bindor och tamponger som under ett helt liv skapar ett gigantiskt berg av sopor. Jag har alltid upplevt det som väldigt världsfrånvänt att använda tapmonger, det har känts fel och onaturligt. Vissa kanske skulle hävda att det är minst lika onaturligt med menskopp, men jag kan uppleva att med menskopp så flyr jag inte från den jag är som kvinna. Tamponger och bindor idag handlar så fruktansvärt mycket om att försöka dölja det faktum om att vi kvinnor är biologiska djur, och det tycker jag är väldigt sorgligt.

Nu när jag har använt min menskopp ett tag har jag upplevt ännu fler fördelar. Den största är att jag vet precis hur mycket jag blöder och när. Myten om att en kvinna under sin mens blöder max en halv dl är kraftigt överdriven. Jag har en ganska riklig mens, men det finns inte en chans att genomsnittet är så lågt, inte en chans! Med menskopp får man väldigt bra översikt över ens cykel. Jag har verkligen lärt känna min kropp, och nått fördjupad insikt om hur extraordinär den verkligen är, något som verkligen berrikar mitt liv! Med tamponger levde jag ett så oberäkneligt liv, jag visste inte när jag kunde vänta mig en blödning och hur kraftig den är. Nu vet jag att jag blöder kraftigare första tre dagarna och hur krafigt, och att det som sedan följer är en mesmens. Det är så underbart!