Mer helvete än himmel

Ikväll börjar så ännu en säsong av Paradise Hotel. Såpan som gett oss storheter som Daphne Leon, Natasha Peyre och Olinda Borggren. Tyvärr, eller möjligtvis tack och lov, krockar skiten med Big Bang Theory så jag sitter ivrigt och zappar mellan de bägge. Tidigare har jag inte velat kasta så mycket som ett ögonkast åt sånt här men jag behöver lite uppslag inför ja, vad ska jag säga, ett projekt jag håller på med. Jag försöker förstå mig på de här människorna. Det går bortom uppmärksamhetshorande och bekräftelsebehov. Det ligger helt uppenbart mycket djupare än så. Nu har ju jag redan bortförklarat mitt eget tittande med att det är ren och skär research. Men vad är resten av Sveriges ursäkt? För jag förutsätter att denna säsong kommer bli en lika stor publikframgång som de tidigare, och med allra största sannolikhet den största publikframgången för ett egenproducerat proram i kanalens historia. Är sex, intriger och psykologiska spel verkligen det enda som krävs för att fånga publiken? Det är i så fall tragiskt och mycket sorgligt. Anledningen till att jag själv ogillar Paradise Hotel är att det är sånt effektsökeri. Varför inte bara kolla på porr istället? Det är ju typ samma sak. Folk bor i ett hus och knullar för att få stanna kvar. Eller, det är i alla fall vad dom vill få oss att tro. Och så är det så hetereonormativt. Fram för lite bisexuella. Och då mer än bara som en vit manlig fantasi om två brudar som slickar varandra på rattarna.