Tomejto, tomato

På Skeppsbar såg jag en tjej som hade en skitsnygg klänning, top, tröja, tunika, what ever you want to call it. Och sa det till henne. Då kände hon sig nödgad att påpeka att det inte var en klänning, som jag påstod, utan en tröja. Varpå jag sa att det väl är upp till var och en vad man väljer att kalla det, och att det är enfaldigt att låta sig luras av att kalla det vad företagen själva vill kalla det. Hon förstod inte ett jota av vad jag menade.

Men det här något jag verkligen inte förstår. Varför folk är så rädda för att bryta regler, gå över gränser, och skapa sin egen verklighet. Okej att man inte kan kalla en bil för en cykel, men när det kommer till något så trivialt som kläder, who cares what u call it? Själv är jag fullkomlig anarkist, bryr mig inte ett dugg om vad hm, slyna tricot eller ellos väljer att kalla plagget ifråga, varför i hela friden ska jag låta dem sätta dagordningen?

Man kan tycka att det är en petitess, men det är på det här sättet som företag undermedvetet påverkar i vilken riktining de vill att vi ska tänka. Det här är retorik, och de här företagen har makt. Mode kan vara precis så fritt som vi föreställer oss, men att inbilla sig att man som konsument inte blir påverkad av något sånt här är att vara lite för naiv för sitt eget bästa. Det gäller att vara totalt respektlöst. Visst, de kan få kalla det tröja, men hur jag i slutändan väljer att använda det rår det inte över, där sätter jag mina egna spelregler.