Håhåjaja. Här har jag i veckor gått och funderat på vad jag ska ha på mig, vilken färg jag ska ha på nagellacket, och vilka strumbyxor som kan tänkas passa bäst till klänningen, och så ställs konserten med Mad Cobra, numera bara Cobra, in.
Skämt åsido. Jag har, till en följd av en längre tids samtalsterapi, slutat irritera mig på inställda konserter. Den tiden då jag gick i taket för att någon artist helt enkelt inte behagade dyka upp är sedan länge förbi. Efter debaclet med Bone thugs, Mos Defs icke vara under Rock the Bells, och andra dylika misshaps, har jag helt enkelt gått och blivit härdad. Mitt förtroende för delar av svenska konsertarrangörer är noll och intet. Kanske litade jag lite för blint på dem förut, och kanske tvivlar jag lite för hårt på dem idag. Men att konserters vara eller ickevara blivit ett vågspel, är väl inte direkt att påstå för mycket.
Men så är det också sjukt mycket rykten och snack när det kommer till i synnerhet reggaekonserter. Ta bara exemplet med Mavado. Han var på väg till Stockholm i vad som kändes som en evighet, innan man kunde slå fast att anledningen till att han inte kunde uppträda här var att han var för dyr.
Av någon outgrundlig anledning så är delar av konsertpubliken i Sverige inte bara van att artister ställer in i absolut sista sekund, de är också en väldigt hoppfull publik, som tror och in i det sista hoppas att de artister som ändå lyckas ta sig in i Fort Europa, kan tänka sig en snabb sväng förbi Svea rike. Vis av erfarenhet vet man att det kan vara väldigt snabba vändningar, vilket gör att en del artister dyker upp med mycket kort varsel. Något som i sin tur verkligen inte gynnar konsertklimatet. Med bättre framförhållning och planering, skulle man kanske också få den publik som artisterna förtjänar. Istället gnälls det på många håll och kanter om att det inte arrangeras några reggaekonserter, och att det är så dålig uppslutning på dem som ändå äger rum. En enkel fråga om vad som är hönan och vad som är ägget, helt enkelt.
Visst att saker och ting kan förändras snabbt, men när det kommer till konserten med Mad Cobra ställer jag mig mycket frågande till hur länge arrangörerna verkligen varit medvetna om att den inte skulle kunna äga rum. Varför hålla på det så länge i så fall? Missnöjet bland dem som tänkt se konserten blir förmodligen bara större, ju närmare in på konserten beskedet om att den blivit inställd kommer. Något jag tycker att man som arrangör borde förstå. Och sen kommer ju aspekten av vad som är rimligt och rationellt in i bilden. Att flyga från Jamaica till Sverige tar sin lilla tid. Även om Mad Cobra så skulle landat på svensk mark idag, borde han rimligtvis ha lämnat den karibiska övärlden redan någon gång i helgen. Alltså måste man ha vetat redan då att han inte skulle kunna komma att uppträda, och alltså ha informerat om detta tidigare!
Well well. Nu ska det bli oerhört spännande att se huruvida Sizzla tänker förära oss med sin närvaro 21 oktober. Kanske låter jag överdrivet negativ som vågar mig på att tvivla, och självklart hoppas och tror jag att han dyker upp. Men bara för att skademinimera bäddar jag in mig själv och mina förhoppningar i lagom mycket tvivel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar