Allan Ballan och jag

Allan Ballan var och hälsade på mig igår. Jag förstår mig inte på den killen! Till att börja med är han av den där typen som skrattar när det händer något läskigt i filmen man kollar på. Jag gallskriker, han börjar skratta. Såna människor är lite läskiga, och kommer så alltid förbli. Men så började vi prata namn. Och killen föreslår det fulare namnet efter det andra till den här dottern han tycks övertygad om att han en dag kommer få. Victoria, Susanne, Ann Katrin, Monika, Elisabeth. Långa fula sjuttiotalsnamn. När jag sen föreslår Elsa, Signe, Alma så duger det inte. Då är dom för konstiga. Ska han säga?