Fäller en tår

Gjorde misstaget att pröva dessa små raringar när jag var i Kista Galleria tidigare i veckan, och höll nästan på att börja gråta. Jag kunde ha dem, men det var allt bra trångt om saligheten. En lösning skulle ju kunna vara att göra som Askungens systrar i den lite mer barnförbjudna versionen av sagan, nämligen skära bort insidan strax innan stortåns fäste. Blodigt och jävligt skulle det bli men jag skulle i alla fall ha fina skor på fötterna.

...

Köpte ett par zebrarandiga tights på Ellos. Dom är assnygga och väldigt sköna men dessvärre genomskinliga. Mönstret spricker dessutom, så jag är väl så där nöjd. Men för 129 kronor, vad kan man vänta sig? Har ni inget bättre att lägga pengarna på, så kör i vind.

Till detta körde jag på rött nagellack, Los Angeles från Mavala. Skitsnyggt, eller raffigt som jag älskar att säga! Det ryker dock nu för två dagar är max, i alla fall i den lilla bubbla jag lever.

Jag har alltid undrat vad det är för skillnad på tajts och leggings? Är det överhuvudtaget någon? Och kom inte och säg att tajts har fot för det stämmer inte. Jag tycker det är dags att någon, inte jag, reder ut begreppen.

Vill ha! Cravings! Ge mig!

Kan inte bestämma mig om denna. Det kan jag å andra sidan inte om någonting i Elloskatalogen vilket alltid leder till att det jag vill ha hinner ta slut innan jag hunnit komma till skott. Bikinin från Abecita har hunnit göra det för andra gången nu så det är väl bara att hoppas att folk får ångest över hur mycket den kostar så jag kan köpa den någon gång.

Men till denna då. I katalogen är den asfräsch! Den gröna färgen kommer verkligen till sin rätt på den där stranden på södra halvklotet där katalogen är fotad. Men på denna bild känner jag att den blir lite blek. Blaskig är nog ordet jag söker. Men sen tycker jag att jag är för tjock för att få köpa kläder egentligen och straffar mig själv genom att låta bli. Och så skulle jag ändå bli tvungen att ha ett linne under och det kommer bli så varmt! Men med ett par jeansshorts och sandaler skulle det också kunna bli sommarens outfit. Gaaaaah!

Jag har gjort det igen

Tappat bort ett örhänge på fyllan vill säga. Jag tror det ligger någonstans på Hornsgatan eller i en Kurirbil.

Hade redan tappat pluppen och använde en annan plupp och kände emellanåt att den var lite lös men det gick ändå. Sen när jag var hemma var det likväl borta. Jag kommer sörja detta örhänge rejält. Det var stort, det var aprikosrosa och passade till flera av mina nagellack och kjolar. Buhuuuuuu.

Beth the Ditto

Vore mönstret lite mindre, alltså de svarta kluttarna lite mindre, skulle jag älska den här klänningen! Jag älskar ju redan Beth till döds, verkligen verkligen till döds! Hon har självförtroende, självkänsla, och jäkligt mycket attityd! Hade jag ens hälften av hennes mod så skulle jag kunna skatta mig mycket mycket lycklig.

Om inte

Alltså. Föreställ dig att det är en sommarkväll. Du sitter med ditt vinglas och har precis avnjutit en skön grillmiddag. Du kanske ska ut med dina kompisar men just nu njuter du bara av att sommaren äntligen är här. I bakgrunden hör grym lovers som ger dig en massa förhoppningar om att det här kanske är sommaren du träffar Honom eller Henne.

Allt vore helt underbart om det inte vore för att den där klänningen var så jäkla snygg från Haléns hade långa ärmar. Långa ärmar funkar på sommaren om det finns en ryggurringning som gör att man kan blotta åtminstone yttepyttelite hy. Men när det som i fallet med den här klänningen är så att ärmarna är fullånga och urriningen i övrigt lämnar mycket att önska, ja då blir resultatet katastrofalt. Det blir tråkigt och intetsägande och något bara en frireligiös kommer använda, och det med hellånga leggings och ballerinor till. Den här klänningen har sån potential, men allt står och faller med urringningen och ärmarna och det gör mig uppriktigt sagt förbannad! Och så modellen de valt då. Okej att hon har lite midja men noll höfter, noll ruma och såna där lår som man bara har om man inte äter ordenligt, och dessutom lever på gymmet. Jag vill ha vanliga människor. Med vanliga såna jag ser i duschen på Friskis. Det finns vettiga tjejer som är skitsnygga men som har höfter också, det måste det väl rimligtvis göra?

Med ett par höga klackar och en chic bögslägga skulle den här klänningen kunna vara en killer. Om det inte var för ärmarna. Om inte.

Tvångstankar

Inte nog med att jag inte gärna kan gå till samma klubb i samma utstyrsel flera gånger, jag kan inte heller gå till samma ställe, även om det är en annan klubb, i samma utstyrsel. Visst, i längden blir det ju omöjligt att hålla reda på vad hade på mig på vilken klubb och när. Och jag drar väl gränsen vid något år eller så. Men ändå. Målsättningen är att jag ska kunna variera mig så mycket som jäkla möjligt. Men frågan är väl när det börjar gå för långt. Vill jag ha en klänning så är det väl bara att jag har den på mig? Varför låter jag mig hämmas eller hindras av att jag råkat ha den förut för länge länge sen?

Jag kan bara inte leva med tanken på att någon var där samtidigt som jag förra gången och precis som jag kommer ihåg vad jag hade på mig och sen konfronterar mig med den informationen? Inte för att jag lägger vad andra har på sig på minnet. Skulle aldrig drömma om att försöka komma ihåg vad någon annan än jag hade på mig för ett år sen.

Jo och så en sak till

Igår på konserten var det en tjej som hade en svart och en vit sko. Visserligen av samma märke. Men ändå? Tilläggas bör att hon var närmare 25 än 20. Och då vet jag inte om jag tycker det är okej. Eller, hon får ju göra vad fasen hon vill, men är hon medveten om att hon ser ut som en clown? Clowner, barn och manodrepressiva människor är väl för övrigt de enda som kan komma undan med det, med hedern i behåll? För hon var inte den där typen av galna brud som försöker se ut som en clown med tusen olika armband, örhängen så stora att hon inte kan röra huvudet, och vidriga spralliga leggings från jag vet inte var.

Skinnhandsken, please go away

What´s up med att ha en avkapad skinnhandske? Jag känner att det börjar gå lite långt när till och med Whitney, lilla söta rara Whitney som ständigt blir överkörd av sina vänner, i The City har en. Och det till en jättepuffig cocktailklänning. Det ser ut som Carola skulle dra på sig ett nitskärp för att hänga med.

Jag kan köpa att det är kontrasten som gör det hela roligt, men det är väldigt svårt att få det att funka. Än så länge kan jag inte komma på någon lite piffigare som fått det att funka. Och det lite mindre piffigare tjejer jag sett ha det, har gjort misstaget att blanda alla möjliga material, mönster och grejer, vilket gett intrycket av att de varit i behov av sluten psykiatrisk vård. Sorry, jag är värsta stilfascisten, skulle aldrig få för mig att blanda två olika nyanser av någon färg, minst av allt säg svart. Jag får klåda!!!

Ah well, det är väl bara att acceptera att den där förbannade skinnhandsken tycks vara vinterns, och i värsta fall vårens accesoar, för inte fan kan det väl längre räknas som en hyllning till Michael Jackson? Och visst finns det väl rimligen bättre sätt att hylla Michael Jackson på än att dra på sig en skinnhandske? Och det helt oövervägt, det vill säga utan att fråga sig om man 1) tycker det är snyggt, 2) passar i det och kan bära upp det, och 3) har något som det passar till? Låt oss be för att denna trend blir synnerligen kortlivad.

Det här med Lindex är ju så löjligt! Till att börja med vet varenda människa som provat något av Lindex plagg det senaste året att de redan är väldigt stora i storlekarna. Möjligtvis bara slagen av Kappahl eller något annat kärringmärke. Dessutom är det ju med undantag för mig bara kvinnor över 40 som handlar på Lindex, och då främst kvinnor som drar typ 42 eller 44, så jag skulle väl vilja påstå att det är ganska otaktiskt av Lindex att inte sy upp kläder i den storleken, om inte annat för att man kommer förarga sina egna kunder. Jag vet inte om jag tycker att det är något att förfasa sig över. Det är inte synd om tjockisarna som inte kan ha den här kollektionen, den är ju inte ens snygg.

Tomejto, tomato

På Skeppsbar såg jag en tjej som hade en skitsnygg klänning, top, tröja, tunika, what ever you want to call it. Och sa det till henne. Då kände hon sig nödgad att påpeka att det inte var en klänning, som jag påstod, utan en tröja. Varpå jag sa att det väl är upp till var och en vad man väljer att kalla det, och att det är enfaldigt att låta sig luras av att kalla det vad företagen själva vill kalla det. Hon förstod inte ett jota av vad jag menade.

Men det här något jag verkligen inte förstår. Varför folk är så rädda för att bryta regler, gå över gränser, och skapa sin egen verklighet. Okej att man inte kan kalla en bil för en cykel, men när det kommer till något så trivialt som kläder, who cares what u call it? Själv är jag fullkomlig anarkist, bryr mig inte ett dugg om vad hm, slyna tricot eller ellos väljer att kalla plagget ifråga, varför i hela friden ska jag låta dem sätta dagordningen?

Man kan tycka att det är en petitess, men det är på det här sättet som företag undermedvetet påverkar i vilken riktining de vill att vi ska tänka. Det här är retorik, och de här företagen har makt. Mode kan vara precis så fritt som vi föreställer oss, men att inbilla sig att man som konsument inte blir påverkad av något sånt här är att vara lite för naiv för sitt eget bästa. Det gäller att vara totalt respektlöst. Visst, de kan få kalla det tröja, men hur jag i slutändan väljer att använda det rår det inte över, där sätter jag mina egna spelregler.

Kan man ha för många pennkjolar? Jag tror inte det.

Kan man ha för många jeanskjolar? Ja, rent teoretiskt kan man nog det om de endera är för små, eller helt enkelt inte matchar något annat man äger.

Jag tror hursomhelst inte man kan ha för många av varken det ena eller det andra, och följdaktligen har jag beställt hem denna.



Jag tror inte heller att man kan få för många polotröjor. Det har blivit lite av en mani, jag vill ha en i alla färger som om möjligt finns, och har närmast besatt letat efter en röd, utan att lyckas. Sedan tidigare har jag redan en brun, en svart, en blå, en grön och en rostfärgad. Och nu ska jag ha en grön till. Den är så snygg att jag håller på att avlida!

Body fanns också med på listan. Men då måste jag bara fråga mig om alla män på allvar kan se att en kvinna faktiskt bär en body och inte bara har en vanlig top? På allvar? Jag skulle inte tro det.

Vad män hatar, äntligen vet vi!

Även om artkelförfattaren redan i ingressen försäkrar att undersökningen är högst ovetenskaplig, är skadan redan skedd. Att män, och då vad vi får anta är alla män, hatar ballerinaskor och trekvartsbyxor kommer för evigt hämma mig i mitt shoppande. Det blir inte bättre av att kort hår också återfinns på listan över vad män hatar på kvinnor, då jag ju nyss klippt mig kortare än självaste Mia Farrow. Det är liksom spiken i kistan. Jag kommer inte få ligga på hela jäkla sommaren. Det är lika bra att jag byter spelplan, ingen idé att ens försöka. Med mina trekvartsbyxor, ballerinaskor och Jean Sebergfrilla är jag helt enkelt chanslös.

Random shit about shoes

Har du storlek 36 i skor? Bege dig genast till Le belle bla bla bla i Solna Centrum. Affären ligger undangömd bakom Systemet( eller bolaget, wich ever way u like it) och ser ut som ett överskottsbolag för skor. Dvs affären utgörs av lagret av skor som står i långa rader i hela butiken. Och alla är i storlek 36. Med undantag för några 41:or,38:or, 39:0r och enstaka par 37:or. Jag trodde dom behagade skämta med mig när jag blev tvungen att lyfta ett tiotal par skor innan jag hittade ett par i en annan storlek än 36, men icke! Man kan ju verkligen fråga sig varför man inte bara låter dem ligga kvar i kartongen och tar fram i den mån folk efterfrågar 36:or. Men då skulle å andra sidan affären gapa väldigt tom, så jag förstår vilken jobbig sits ägarna sitter i.

Så vad var det då för skor? Inte direkt högkvalititativa grejer, då man ju sålde ut grejerna för 100 spänn paret, och dessutom erbjöd tre par till priset av två. Att man som kund därför, trots bättre vetande, alltså skulle återkomma inom loppet av en månad då skorna med allra största sannolikhet hunnit gå sönder, är ingen vild gissning från min sida. Lik förbannat har jag nu hittat ett par ballerinaskor jag bara måste ha, och det i inte bara rött, utan blått också. Det är här min mamma ska säga att jag inte behöver två par, och jag som vanligt inte kommer lyssna på henne. Och så kommer det gå sönder, bli smutsiga eller bli uttöjda innan jag hinner säga hej, och så kommer jag stå där igen och köpa två par nya.

För jag hör nämligen till dem som har 36. Men som också begåvats med högt fotvalv och breda fötter, vilket gör det nästintill omöjligt att hitta ett par högklackade. Det höga fotvalvet kan jag faktiskt tillstå är sexigt, och de flesta killar bryr sig inte om hur breda fötterna är, så länge de är små, för då blir de så glada av att känna sig så mycket större, så egentligen är väl inte detta ett bekymmer. Vad som dock är ett bekymmer är att jag när det kommer till just märket den här butiken tillhandahåller är mitt emellan storlekar. Jag kan ha 36 men då är den nästan på gränsen till för liten och jag kommer leva med oron att de närsomhelst kommer spricka i sömmarna. Å andra sidan kommer 37:orna i takt med tiden bli för stora. Men man kan ju alltid hoppas att jag hinner använda dem sönder och samman innan dess.

Geeee miiiig! Cravings. Vill ha.

Eftersom jag har köpstopp till tidigast första maj, helst första juni, är det fullkomligt uteslutet att köpa en skinnjacka. Det hur mycket jag än behöver den. Till att börja med har jag inte råd, och vidare har jag ju faktiskt köpstopp. Nu försöker dock Slösa rättfärdiga detta skinnjackeköp med att jag inte kommer kunna ha någon av mina klänningar eller kjolar under hela våren om jag inte köper just en skinnjacka. Jag har nämligen en fjällrävenliknande vindjacka, och en brun ful kavaj. Inget som passar till halva min garderob med andra ord. Det betyder att jag om jag inte köper en skinnjacka kommer bli tvungen att ha kjol till den blåa vindjackan, eller till den fula kavajen. Och det är även det fullkomligt uteslutet. Och saken är den att jag måste ha skinnjackan NU. I maj kommer det vara för sent. Det kommer framförallt vara alldeles för varmt. Då springer man ju runt i kofta eller munkjacka för jämnan. Blä.

If I ruled the world skulle det vara förbjudet att kombinera kavaj med munkjacka eller huvtröja. Det skulle också vara förbjudet att ha ryggsäck till kavaj eller högklackat. Dessa kombinationer får det nämligen att blöda ur ögonen på mig. Det vill jag gärna bespara befolkningen i min diktatur, och folk som gjorde sig skyldiga till brott skulle utsättas för tortyr. En lång och utdragen tortyr.

När Elin Kling fortfarande höll till på Stureplan läste jag henne med stort intresse.Det jag dock retade mig på var att hon, precis som så många av de andra modebloggarna, i första hand tipsade om märkeskläder som jag aldrig skulle ha råd med,eller ens överväga att lägga pengar på.Det är nog därför jag haft så svårt att ta till mig modebloggarna, och överhuvudtaget ta vad de försöker förmedla på allvar, eftersom de tar sig själv på just så stort allvar. I bloggarna avhandlas mode och skönhet som om det är cancerns gåta som ska lösas, vilket är att gå lite långt.

Jag är modeintresserad, men tycker också att just för att mode är så mycket en fråga om smak och tycke, blir det lätt löjligt när man försöker teoritisera det. Vad man passar i handlar kroppsliga förutsättningar och begränsningar. Men inte ens det räcker. För att bära upp ett plagg måste man ha utstrålning och självförtroende. Som kort och kurvig vet jag detta.Det finns normer och regler för vad någon med min kroppsform får ha på sig. Jag ska helst inte tänka tanken att visa min lår eftersom dom är för kraftiga, inte överväga den där tajta kjolen som verkligen visar upp min stora häck och så vidare. Men jag orkar fan inte bry mig. Jag orkar inte ta hänsyn. Att stålsätta sig för blickmobbandet man ändå möter kräver sin kvinna.

Det känns som om bloggandet urholkat och gjort modet urvattnat. Som termen stil. Vad är stil? För mig är stil personlighet. Att anpassa modet, kläderna man bär efter sin person, inte slaviskt följa modets nycker. Där känner jag att termen används på fel sätt i så väl modebloggar som modetidningar. Allför lättvindigt. Man kan vara modemedveten men jag vet få publika personer i Sverige som jag själv skulle kunna påstå har en unik personlig stil. Stil är något intutivt, det går inte att förklara eller förstå sig på. Det går inte att ta sönder en outfit och tro att man genom att ha samma outfit kan anamma en människas stil. Tyvärr verkar det som om många av dem som läser modebloggarna tror det, något som uppmuntras av att tidningar som Klick och Expressen Fredag gör just det, tar sönder stilar i ett försök att ge folk chansen att bli någon annan, eller bli någon som dom tror sig kunna vara. För mig är det instinktivt och oförklarligt, och det är när jag ser det hos någon som jag blir glad och inspirerad, på samma sätt som sättet jag klär mig kanske kan inspirera andra. Det är just det jag saknar i modebloggarna idag. Där finns mycket mode men inget mod. Ingen som sticker ut och är helt tokgalen, som vågar vara det. Att då läsa Hanna Fridén är rent ut sagt befriande. Hon skulle kunna ta på sig en sopsäck och med lite assesoarer lyckas göra den till den galaklänning. Dessutom skyggar hon inte för H&M, Din sko och Skopunkten, märken som jag, och många faktiskt har råd med.

Jag är inte förvånad över att modebloggarna blivit så likriktade, men jag är förvånad över att folk är förvånade. Att dom skulle bli det var i mina ögon bara om fråga om när inte om. Jag vet inte om jag ens tycker att det handlar om likriktning, snarare har hajpen blivit alltför stor för att personligheten ska komma fram som den gjorde i början. Elin hade den, men nu när hennes blogghuvud tar så stor plats att den inte går att se utan att vad som i själva verket är hela bloggen, tycks den har försvunnit.Med fokus på person har personligheten försvunnit. I stället har modebloggarna börjat ängslas, mycket på grund av den ökande konkurrensen. Tråkigt, men i mina ögon mer eller mindre ofrånkomligt.

Shuuuuus

Jag kan inte få träskor att funka.Jag känner mig som den lantis jag är.Hur gärna jag än skulle vilja fronta ett par träskor på reggaeklubb så kommer det aldrig hända.Men det vore så underbart.Det skulle lösa alla mina skoproblem på mindre än en sekund.So far har jag köpt tre par skor denna vår. Lågbudget.Och som ett straff för min finnesnålhet, som alltid kommer sätta pris före kvalité, har samtliga par gått sönder.Först kinaskorna, som jag inte brydde mig om att reklamera, sen ett par ballerina från Indiska som jag hade på Erykah Badukonserten och som sprack, och som jag fick tillbaka pengarna för, och nu mina ninjaskor som tydligen inte pallade med en promenad från West Wood till Norrmalm utan börja gå upp i sömmarna.Men eftersom jag nu kommer befinna mig ute i skogen i ungefär en månad så kanske jag, när jag väl får återse civilisationen igen, har blivit så bonnig att jag med stolthet kan bära ett par träskor.Den som lever får se.

Make it work

Jag har fyllt den enorma luckan fotbollsem lämnade efter sig med att titta på säsong fyra av Project Runway.Det är underbart, tills det nu slog mig att ju även detta har ett slut.

Hursom.Den här säsongen är verkligen bättre än någon av de tidigare.Utmaningarna är bättre utformade, borta är de många lagtävlingarna, som jag tidigare har upplevt som djupt orättvisa, och istället har man format tävlingen på ett sätt, som faktiskt gör att man som tittare faktiskt har mer att hämta än tidigare. Istället för att så gott som alltid hålla sig till de modeller som kommer med kitet om man säger så, har man hittat modeller av andra former, som uppdraget där formgivarna får göra kläder av bantares föredetta favoritoutfits, eller göra balklänningar till ett gäng sjuttonåringar.I löv it.Jag har så klart mina favoriter, och har, hör och häpna, inte tagit reda på vem som vinner, trots att det kliar som fasen i fingrara av iver att göra så.So far har jag gillat nästintill allt Rami och Christian gjort, och den sistnämnde älskar jag bara för att han är så absurd hela han.Ni som envisas med att se serien på trean har kort sagt mycket trevligt att se fram emot. Själv är jag upp över öronen förälskad i Tim Gunn, jag vill också ha en catch frase eller två att haspla ur mig, men ingen kan leva upp till hans make it work, och såattee....är inte en catch frase.

Project Runway Tv 3 kl 22.00