Modebloggarna

Vad ska man säga? Det finns bra och det finns dåliga. Jag försöker undvika de dåliga så gott som är möjligt. Mest förundras jag över deras enorma popularitet. Hur kan en modeblogg som är tråkg, repetetiv och ooriginell ha över 10.000 läsare per vecka när jag inte ens har 300 ? För det är dagens bistra sanning. antalet tråkiga repetetiva ooriginella modebloggar av småbrudar som är alldeles för bortskämda går tolv på dussinet. Och alla har läsare på över tusentalet medan en del bloggar som håller långt mycket högre klass inte ens har en procent av det läsarantalet.

Jag skulle inte ha något problem med dessa bloggar om det vore för att det gav uttryck för vad mode är för mig; ett sätt att genom kläder uttrycka sin personlighet. Men istället så är nätet fyllt av bloggörer som tror att just deras tips om att lila är höstens accentfärg kommer göra någon skillnad i mitt liv. Dom klipper och klistrar ut sina outfits bara för att efter en runda på stan upptäcka att alla andra i staden de bor i klär sig i en likadan mundering från H&M, Veromoda, Gina Tricot och JC. Ni är som en armé av inbillningssjuka som bara själva gått på lögnen om att ni på något sätt är unika. Ni är mer förutsägbara än solens upp och nedgång.

Sen finns det modebloggar som bara är där och som gör det oundvikliga och faktiskt sållar. Man guidas genom stilar och personligheter och insikten om att mode inte ska gå att förutse kunde inte vara tydligare. Men blir inspirerad, glad och upprymd över med vilken nonchalans vissa struntar i vad som är inne och envist bär vad som är hopplöst ute. Tack!